- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
319

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kärleksfullt intill en mans breda bröst — ja, då skulle det
inte vara något märkvärdigt i att hon älskar mig.
Men Margaret är Margaret, stark, självmedveten,
lugn, behärskad, en som har sig själv helt och hållet
i sin makt. Och däri ligger underverket — att en
sådan kvinna har av mig väckts till kärlek. Det är
nästan otroligt, jag gör mig enkom ärende för att
ännu en gång få se in i dessa kalla gråa ögon och
se dem bli smältande ömma, då hon ser på mig.
Hon är gudskelov ingen Julia, och jag är gudskelov
ingen Romeo. Och ändå går jag upp ensam på det
iskalla akterdäcket och sjunger tyst och trotsigt för
mig själv i ansiktet på den tjutande stormen och
gråskäggen, som dånande vältra ner över oss, att
jag är en älskare. Och jag skickar hälsningar till
de ensamma albatrosserna, som vingla genom
mörkret, att jag är en älskare. Och jag ser på de usla
sjömännen, som kravla sig fram på den skumdränkta
bryggan, och vet, att aldrig, om de levde tio tusen
usla liv, skulle de kunna erfara den kärlek jag
känner, och jag undrar, varför Gud har skapat dem. —

»Det enda jag bestämt hade föresatt mig från
början», tillstod Margaret för mig i morse i
salongen, då jag släppte henne lös ur mina armar, »var,
att jag inte skulle låta dig göra din kur för mig.»

»Du äkta Herodias-dotter», retades jag
skälmaktigt, »i den riktningen gingo alltså dina tankar redan
så tidigt som då vi började resan. Du betraktade
mig redan med beräknande kvinnliga ögon.»

Hon skrattade stolt och svarade icke.

»Vad i all världen kunde inge dig den tanken, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free