Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är bara inle sömnig», försäkrade hon mig.
jag tror ej heller, att hon hyste någon oro. Hon
vet sannerligen ej ens nu av samuraiens misstag, om
det var något sådant. Som hon sade, hon var h!elt
enkelt inte sömnig, fastän ingen kan säga, på vilka
hemliga vägar hon kan ha omedvetet fått en
förnimmelse av mr Pikes oro.
Då jag kommit uppför trappan och gick den
smala gången förbi navigationshyttens dörr på
läsidan, tittade jag in där. På soffan låg kapten West
på ryggen och sov med huvudet obekvämt högt,
tyckte jag. Hytten var varm av den från salongen
uppstigande hettan, så att han låg utan filt, fullt
klädd så när som på oljerock och stövlar. Han
andades lätt och jämnt, och hans ansiktes magra,
asketiska linjer tycktes mildrade av den lågt
nedskruvade lampans matta sken. Och detta enda
ögonkast återgav mig all min trygghet och tro på hans
klokhet, så att jag skrattade åt mig själv för att
jag lämnat min varma bädd och gjort denna kalla
promenad upp på däck.
Vid akterdäcksräcket stod mr Mellaire. Han var
klarvaken, men ej i spänning. Det hade tydligen ej
fallit honom in att fästa sig vid, ännu mindre klandra,
vändningsmanövern föregående eftermiddag.
»Stormen håller på att ge sig», sade han och
pekade med sin vantklädda hand på en bit
stjärn-strödd himmel, som för tillfället visade sig mellan
de glesnande molnen.
Men var var mr Pike? Visste andre styrmannen,
att han var på däck? Jag grep mig an med att
känna mr Mellaire på pulsen, medan vi arbetade
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
