Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något. Han visste, att jag stod där, ty liani breda
axel strök emot min arm, då han vände sig om
för att tillhålla rormannen att hålla fullt. Han hade
i detta ögonblick varken tid eller artighet för
någon passagerare.
I skydd av navigationshytten såg jag månen bryta
fram. Den blev allt klarare och klarare, och jag
såg land alldeles i lä, på icke tre hundra meters
avstånd. Det var en hemsk syn — svarta klippor
och massor av snö med så tvärbranta stup, att
Helsingör kunde ha lagt sig långsides med dem på
djupt vatten, med stora skåror och klyftor och med
väldiga bränningar, som dånade och bröto sig
utmed hela dess längd.
Vår belägenhet var nu klar för mig. Vi måste
ligga över den bukt av land och öar, dit vi drivit
in, och sjö och vind lågo direkt mot land. Den
enda utvägen var att länsa undan fort och hårdt
genom vattnet, och detta bekräftades för mig av
mr Pike, som rusade förbi till akterdäcket, där
jag hörde honom ropa till mr Mellaire att sätta
till storseglet.
Andre styrmannen hade tydligen sina
betänkligheter, ty nästa gång hörde jag mr Pike ropa:
»Jag ger revet fan! Vill ni hellre hamna i
helvetet först? Fullt storsegel! Alle man dit upp!»
Det blev genast en betydlig skillnad, då denna
stora duk tog ett nappatag med vinden.
Helsing-ö r rent av dansade och skalv, då brottningen
började, och jag kände, att hon sakta svängde åt lovart,
medan hon på samma gång sköt starkare fart. Av
blåsten och rullningen tvingades hon också ner,
O O A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
