Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glida genom vattnet för den första gynnsamma
vinden på halvannan månad.
De lätta fläktarna övergingo långsamt till en mild
bris, och hela tiden fortfor det att snöa. Barometern,
som gått ner till 28. 80, fortfor att falla, och
vinden tilltog alltjämt i styrka. Tom Spink, som gick
förbi mig på akterdäck för att hjälpa till med att
få mesanrårna riktigt satta efter vinden, gav mig
en triumferande blick. Vidskepelsen hade fått
vatten på sin kvarn. Händelserna hade bevisat, att den
haft rätt. Vi hade fått god vind i och med det
samma vi blivit av med timmermannen; den förmente
trollkarlen hade tydligen tagit med sig sitt förråd
av vindkonster, då han gick överbord.
Mr Pike gick av och an på akterdäck och
gnuggade händerna, som han i sin glädje försmådde att
kläda i vantar, småskrattade och myste för sig själv,
såg på hur varje segel sattes till, kastade förstulna,
förälskade blickar akteröver på den gråa snön, som
den gynnsamma vinden drev framför sig. Han
stannade till och med ett ögonblick bredvid mig för att
prata om de franska restaurangerna i San Francisco
och att man där bibehållit det delikata
kaliforniska sättet att steka vildänder.
»Sved dem över elden», småpratade han. »Det är
sättet — sved dem över elden — och sedan het
ugn, sexton minuter — jag låter mina få fjorton
precis på sekunden — och pressa ut musten ur
skrovet.»
Vid middagstiden hade det slutat snöa, och vi
länsade fram för en styv bris. Klockan tre på
eftermiddagen hade den växt till storm. Vi jagade
35i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
