Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram över ett vildt hav, ty de stigande sjöarna från
öster brottades med den västliga strömmen och
försökte bryta ner den höga sydvästliga dyningen. Och
den långe enfaldige flinande finske timmermannen,
som redan var ett rov för fiskar och fåglar, drev
någonstädes där akterut i de iskalla, fräsande
vågorna.
Styr västlig kurs! Vi ilade fram över de
smalnande longitudgraderna nere i jordens södra ända,
där en mil räknas för två. Och mr Pike stirrade
på sina sviktande bramsegel.år och svor på, att
de fingo ryka, gärna för honom, hellre än att han
tog in en tum segelduk. Han gjorde mer än så.
Han satte till den stora beguinen, det största av alla
segel, och trotsade både Gud och Satan, att alla dess
sömmar skulle hålla.
Han kunde helt enkelt icke gå ner. Vid
sådana viktiga tillfällen gjorde han alla vakter och
gick ständigt av och an på akterdäck med all
ålderdomens styvhet bannlyst från sina ben. Margaret
och jag voro med honom i navigationshytten, då
han hurrade för barometern, som gått ner till 28. 55
och var i fallande. Och vi voro hos honom på
akterdäck, då han mötte en ostvart seglande engelsman,
kryssande för bara undermärsseglen. Vi voro på
ett stenkasts avstånd, och han sprang upp på
relingen vid kryssmastvanten och dansade en
krigsdans och viftade med sin lediga arm och ropade
ut sitt förakt och sin glädje över deras otur till
några i oljerockar klädda figurer på det främmande
fartygets akterdäck.
Genom det becksvarta mörkret fortforo vi att
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
