Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Brassa upp rårna!» ropade jag till Bert Rhine,
som med Charles Davis och maltesaren till rådgivare
nu verkligen kom fram på mellandäck och stannade
alldeles nedanför mig, för att kunna höra under allt
detta dån i luften.
»Länsa undan, så behöver ni inte brassa upp
rårna», ropade banditen upp till mig.
»Jaså, ni vill i land?» hånade jag. »Är ni hungrig
kanske? Om ni väl får ner hela riggen i en hög
på däck, kommer ni inte i land på tusen år.»
Jag har glömt säga, att detta tilldrog sig i går
middag.
»Vad ämnar ni göra, om vi brassa rårna?»
inföll Charles Davis.
»Styra kurs från land», svarade jag, »och ge mig
ut med ert rackarfölje på öppna havet, där det
skall genom svält tvingas att återgå till arbetet.»
»Vi ska beslå seglen och låta er komma i drift»,
föreslog banditen.
Jag skakade på huvudet och höll upp min
studsare. »För att göra det, måste ni gå till väders,
och förste man, som jag ser i vanten, får sin varma
mat.»
»Då får skutan gå åt helvete, gärna för mig»,
sade han häftigt och beslutsamt.
Just i detsamma gick förbramrån — lyckligtvis,
då bogen var nere i en vågdal —, och då det
långsamma, kaotiska och invecklade raset försiggått,
låg den väldiga rån tvärs över spillrorna av båda
relingarna och av bryggspannet mellan förmasten
och skansen.
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
