Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hon kompromissade gonom att ta min egen
bädd bakom skejlejtet.
I daggryningen kunde jag urskilja kroppen, som
ännu låg som jag hade sett den sist. Klockan sju.
före frukosten och medan Margaret ännu sov, skic
kade jag de två pojkarna, Henry och Buckwheat,
ner till liket. Jag stod ovanför dem vid räcket med
studsaren i handen och beredd. Men från fören
kom intet livstecken, och gossarna vände med
förenade krafter på den virrögde norrmannen, så att
vi kunde känna igen honom, buro honom till
relingen och sköto honom över den ner i sjön. Wadas
spjut hade gått tvärsigenom honom.
Men innan tjugufyra timmar gått, jämnade
myteristerna ut räkningen. De gjorde mer än så, ty
vi äro så få, att vi ej ha så god råd att förlora en
man som de ha. Först hände någonting, som jag
hade beredt mig på och för vars skull jag tillverkat
mina bomber: medan Margaret och jag åto frukost
på däck i skydd av kryssmasten, smögo sig några
av upprorsmakarnaj akteröver och gömde sig intill
salongsväggen. Buckwheat såg dem komma och
allarmerade, men det var för sent. Det fanns ingen
möjlighet att köra ut dem på mellandäck. I samma
ögonblick jag visade mig ovanför räcket för att
skjuta på dem, visste jag, att de skulle skjuta på mig
med alla fördelarna på sin sida. De voro gömda.
Men jag måste exponera mig.
Två järndörrar, tätt diktade och cementerade mot
Kap-Horn-sjöarna, öppnade sig under akterdäckets
utsprång från salongen ut till mellandäck. Dessa
dörrar började myteristerna bearbeta med yxor, me-
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
