Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men var fingo de maten ifrån?» frågade
stewarden mig efteråt.
Denna fråga hade han gjort mig varje dag
alltsedan den första dagen, då mr Pike började bråka
sin hjärna därmed. Jag undrar, om Mulligan Jacobs
skulle ha svarat, om jag hade gjort honom den
frågan. Inför domstolen i Valparaiso skall den i alla
fall bli besvarad. Till dess måste jag väl finna
mig i, att stewarden gör mig den frågan varenda
dag. — —
»Det gäller piord och myteri på öppna sjön»,
sade jag till dem i morse, då de kommo mangrant
akteröver för att klaga över båtarnas förstöring
och fråga, vad jag hade för avsikter.
Och medan jag såg ner på de stackars uslingarna
från akterdäcksräcket, där jag intog herreplatsen,
hade jag en stark förnimmelse av mitt släkte och
hela dess galna, våldsamma och despotiska
förflutna. Sedan vår avresa från Baltimore hade
redan tre andra män intagit denna plats och gått
sin väg — samuraien, mr Pike och mr Mellaire.
Jag stod här nu som den fjärde, ingen sjöman,
endast husbonde på grund av mina förfäders blod,
och Helsingörs uppgift i världen gick sin jämna
gång.
Bert Rhine stod där nedanför mig med huvud
och ansikte insvept i bandage, och jag kände en
viss respekt för honom. Även han var på sitt
underjordiska ghettomanér herre över sina råttor.
Snabel-Murphy och Kid Twist stodo en på vardera
sidan om sin illa tilltygade anförare. På grund av
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
