Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är, men jag avundades honom, tills det befanns
vara misslyckat. Och vems idé var det att slänga
svavelsyran i Rhines ansikte? Så som det
sprider sig, blir hela ansiktet förstört.»
»Det säger jag inte», sade jag. »Men så mycket
kan jag säga, att jag är glad att idén inte var
min ...»
»Såå», mumlade han för sig själv, »ja, det brukas
så olika, sa kocken, då han gick föröver för att
lossa mesanskotet.»
Icke förr än arbetet var utfört och jag åter
befann mig på akterdäck, fick jag tid att räkna ut,
vad han menade med detta sista. Mulligan Jacobs
kunde ha blivit en konstnär, en filosofisk poet,
om han inte hade varit född med krokig rygg.
Och vi förstörde båtarna. Med yxor och släggor
gick det lättare än jag hade trott. På taket av
bägge kajutorna lämnade vi kvar spillrorna av
båtarna. De topasögda hade arbetat mycket
energiskt. Vi kommo tillbaka till aktern utan att ett
skott lossats. Männen i skansen lockades
naturligtvis ut av vårt oväsen, men gjorde intet
försök att hindra oss.
Och här skjuter jag in ännu en anmärkning mot
författarne till sjöromaner. Ett tjog matroser,
allesamman vilda sällar, med vilda dåd bakom sig
och framför sig inom få dagar fängelse och galärer,
borde väl åtminstone ha gjort ett försök att kämpa
emot. Men detta tjog karlar gjorde ingenting,
medan vi omintetgjorde deras sista utväg att komma
undan.
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
