Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 —
nare i ursprungligen samma ord fsv. ack. pœn
antog nominativ-betydelse. Nom. enn et och ack. enn
et anslöto sig i böjningen till hinn hin hitt, minn min
mitt, pinn, sinn och andra pronominella ord och
utvecklade nom. enn en et, gen. ens ennar ens o. s. v.;
dock med bibehållande af et, som påminner om
ursprunget från paU Ungefär samtidigt med denna
utveckling bildades af hann hon gen. hans hemtar o.
s. v., hufvudsakligen i analogi med
pronominal-böj-ningen (jmf. nyss citerade uppsats). Högtyskan
företer ett nästan fullkomligt analogt fall. I den
egentliga fht. användes ännu icke ir såsom poss. pron.,
men i elfte och tolfte århundradena började detta
bruk; man uppfattade ir, som ursprungligen var gen.
sg. fem. och gen. pl., såsom nom. sg. mask., och
sedan utvecklades nom. ir iriu irz, gen. irs irre irs o.
s. v. — en fullständig böjning genom sg. och pl. i
analogi med de öfriga possessiverna och andra
pronominella ord.
Det kunde vara frestande att i den fsv.
pre-positiva artikeln hin, som aldrig saknar h-, så till
vida se en äldre form än i det isl. enn, att h- vore ett
minne af p- liksom i hann. Men då man icke
finner dylikt spår af p i de parallelt med artikeln
utvecklade fsv. œn (quam), œn (sed), œt (-at; Gottl.-l.
et), då vidare äfven i isländskan hinn användes så-
i den nysv. formen en (tag* en), estsvenska in (Freudenthal
Rågö-och Wichterpalmålet i Estland, i Bidrag till kännedom om
Finlands natur och folk XXIV, 192).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
