Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leva samma behagliga liv som en gammal rentier i
sin houseboat på Themsen.
Men nog nu om detta. Jag vill dyka ner i mina
minnen och börjar med mitt första intryck av den
första rospigg jag träffade.
Bruno Liljefors, Gustaf Ankarcrona, Acke, en tysk
marinmålare Bachmann och jag hade beslutat att lära
känna Östersjön och pröva på dess omtalade skönhet.
En vacker vårdag år 1893 gingo vi på vinst och
förlust ombord på en av dessa små vita skärgårdsbåtar
som ännu lysa upp Roslagen och som på den tiden
hade ett underbart smörgåsbord längst framme i den
trånga matsalongen. Kaptenen var en fet godmodig
f. d. djupvattenssjöman som med råd och dåd hjälpte
sina passagerare vid tillintetgörande av allt ät- och
drickbart som fanns uppdukat. En obeskrivlig
atmosfär kom från det minimala köket var gång
restauratrisen eller hennes angenäma medhjälparinna
öppnade dörren lastade med brickor som överflödade av
Guds gåvor. Biffstekar och kotletter andades ut sin
aroma och öl — öl av det gamla riktiga slaget —
och kaffe och brännvin langades av välvilliga
händer till sina bestämmelseorter. Kaskarna tömdes och
förnyades och folket var glatt. Det stojades och
skämtades. Intet världskrig hade ännu kastat sin skugga
framför sig.
Vi pionjärer funno att vår tid ännu icke var
kommen, ty det var för trångt i matsalongen, men vi
presenterade oss för kaptenen och berättade varför vi
kommit ombord. Vi ville hyra ett par stugor på någon
ö långt ute i havsbandet. Kaptenen strålade av
välvilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
