Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rospiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig i min mun. Å nej, nykter har jag levat och
nykter vill jag dö. Nääj, det går inte!
— Men kanske ett glas vin?
— Vin! Nä si dä går då inte alls. Vin är ett
fördärv, det känner jag till.
— Men herr Sjögren som seglat så mycket och
varit i alla hamnar, kan väl tåla ett glas gott vin?
— Jag ska berätta för herrarna, att en gång i
Örnsköldsvik i min ungdom när jag var bäste man på
gamla Beata i världen, drack jag ur sjutton kvarter
vin en kväll, och det kan jag försäkra, att ingen som
har dött, har varit sjukare än jag var efteråt. Sen
dess dricker jag aldrig vin.
— Men ett glas öl?
— Ja, dä skulle va dä enda dä — nåra droppar
då, om dä ska vara så nödigt. Å nej, nykter ska en
va — tänk så mycke elände en sir runterikring sej för
spritens skull.
Vi måste erkänna att Sjögren var en rara avis och
ett exempel att följa. Jag kände något av blygsel vid
minnet av min klubbmästartid i Uppsala grumla min
eljest rena själ.
Så småningom avslutades frukosten och vår gästs
hövliga rapningar förkunnade att vi trots allt varit
goda värdar. Vi gingo upp på däck och Sjögren lovade
varsko oss i god tid innan vi kommo till hans brygga.
Vi slogo oss ned på en soffa och drucko kaffe medan
Sjögren fortfor att prisa sin ös behag. Men plötsligt
försvann han och stod ej att upptäcka, trots ivriga
efterspaningar. En hemsk misstanke vaknade i min
själ. Jag gick ned och gläntade på matsalongsdörren.
Där inne satt Sjögren och drack kaffegök med ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
