Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckoslanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista dagen i Uppsala kom alldeles oväntat den fula
uppåt.
En flicka hade lovat att komma ned till Fyris Ettan
med en blomma vid min avresa med denna för min
studentgeneration välkända båt. Jag stod med ögon
på skaft och stirrade uppåt kajen, men hon kom inte.
I sista ögonblicket lät jag min slant falla på däcket,
den grinande gudinnan kom uppåt, landgången drogs
in och visslan ljöd. Jag hade väntat att hon, försenad
efter kvinnors sed, skulle komma springande och
andfådd och kasta in blomman till mig. Men hon svek
mig. Och ändå hade jag tillägnat henne en dikt,
som gjort henne till vax. Jag har nog omnämnt den
dikten en gång förut, men jag måste upprepa den
nu, första och sista stroferna:
»Jag virkar mig en väv så fin,
mer fin än Fröjas brudelin,
av tankar, som på Dig jag tänkt,
av minnen, Du mig skänkt.
— — — — — — — —
— — — — — — — —
— — — — — — — —
Och komma mörka tankar på,
Din blick skall ge mig styrka då —
Du vet ju, att jag tyda vet
Ditt ögas hemlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
