Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckoslanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland Islandsgubbarna i Fyrisåns islossning var ännu
i färskt minne.
Något övertung efter en frukost på Fenix
betraktade Esse med några likasinnade isflakens vilda
framfart i den upprörda ån, då han plötsligt tog
överbalans och trillade i. Snabbt fördes han med
strömmen ur de häpna kamraternas synkrets tills situationen
kom dem att nyktra till. De började springa nedåt
stranden och trodde Esse redan vara drunknad, då
han linkande, något sönderslagen och våt som en
simpa men glad i hågen kom dem till mötes.
— Nu sir du, Esse, att dä finns i alle fulle fall e
högre makt, som hjälper i nöa! ropade en fyllig
teolog.
Men Esse, som åter befann sig i vetenskapens klara
luft och föraktade sentimentalitet i alla former,
svarade lugnt:
— Nää, jag hjälpte mej självständit!
Esse och jag åto vår frukost och minnet av den
falska kvinnan började få otydliga konturer för att till
sist upplösas i intet, ty sådan var jag, ung och nu glad
av mat och glädje. Vi gingo upp på däck och rökte
svarta cigarrer, icke utan kaffe och konfonium. Vi
hade många medresande, uteslutande brackor och
bönder och jag tog fram min skissbok, som jag redan
på den tiden alltid bar i fickan.
— Si där borte har du en konkurrent, sade Esse och
fäste min uppmärksamhet på en underlig figur längst
borta på akterdäck. Han föreföll något dragen och
talade högljutt medan en liten sax blixtrade i hans
högra hand. Den vänstra höll ett svart papper. Han
klippte silhuetter och var just i färd med porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
