Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
kiolit vid Långhan (1890), trimerit vid Långban (1890) och vid Harstigen (1891),
gano-phyll och pyrophanit likaledes vid Harstigen (1890), den intressanta serien af
humit-mineral från Nordmarken (1891), svabit från Harstigen (1891), friedelit från Harstigen
(1891), kentrolit från Långban (1891), adelit från Långban och Nordmarken samma år.
Dessutom anträffades under dessa år ytterligare rikligt material af redan förut kända mineral,
delvis vid nya fyndorter, delvis i bättre utbildade kristaller, t. ex. af hausmannit, braunit,
manganosit, pyrochroit, tefroit, rhodonit, spodiosit m. 11. Under bela denna period
(1884—92) hade dessutom Igelström beskrifvit ett antal nya mineral, delvis ännu
ofullständigt karakteriserade, från den märkliga fyndorten Sjögrufvan, bland hvilka må
nämnas xanthoarsenit (1884), hematostibiit (1886), arseniopleit (18S8), ferrostibian och
stibiatit (1889), pleurasit (1890), basiliit (1892), lamprostibian (1893) o. s. v. Äfven från
andra svenska fyndorter äro intressanta mineralfynd under denna tid att inregistrera,
t. ex. fluoceriten vid Österby kvartsbrott i Dalarne (1884) och anträffandet af allanit i
mycket stora mängder vid Gyttorps järngrufva. Att en stor del af dessa mineralfynd
skulle i första hand komma till Riksmuseum, som vid flera af de viktigare grufvorna
hade fasta förbindelser och samlare, är en själfklar sak.
Äfven mineralfyndorterna i södra Norge lämnade under dessa år en ovanligt rik
skörd. Öfver de mineralfynd, som gjordes i Langesundsområdets syenitpegmatitgångar,
lämnade Brögger i sitt omfattande arbete af 1890 en fullständig framställning och är
det i detta sammanhang tillräckligt att erinra om fyndet af hydrargillit (1887), det
egendomliga stannatet nordenskiöldin (1887), hambergit (1889), johnslrupit (1888),
calcio-thorit (1887), hjortdahlit (1888), rosenbuschit (1887), cappelenit (1885), melanocerit (1887)
m. 11. Pegmatitgångarna i trakten af Moss och i Arendalsdistriktet lämnade under
samma år rikligt med de för dessa fyndorter karakteristiska mineralen columbit,
monazit, fergusonit, xenotim, uraninitvarieteterna cleveit och bröggerit, keilhauit m. m.
Den öfversvallande rikedom på nva mineralfynd, som utmärkt denna inom
mineralogiens historia i Sverige oförlikneliga period, upphörde emellertid i början af
nittiotalet, och årsberättelserna för afdelningen gifva Hera gånger uttryck därför; så heter det
i berättelsen för 1894: De gamla berömda mineralfyndorterna i Filipstads bergslag,
vid Ytterby nära Vaxholm, i trakten af Falun, Brevig i Norge m. 11. äro för tillfället
föga gifvande», och detta varieras i efterföljande årsberättelser sålunda: > Antalet af nya
mineralfynd eller märkligare fynd af förut kända stenarter inom Skandinavien har
under året ej varit synnerligen betydligt» (1896) eller Förvärf af nya mineralfynd från
Skandinaviska halfön hafva under året varit mindre betydande på grund däraf, att
dylika fynd endast till ringa antal förekommit (1899). Ännu förekommo visserligen fynd
af nya eller intressant amineral, t. ex. celsian och mauzeliit från Jakobsberg (1895),
eding-tonit vid Böhlets mangangrufva (1895), thaumasiten vid Skottvång (1897) och phenakiten
från Kammerfoss nära Kragerö samma år, men i jämförelse med rikedomen under
föregående period äro dessa fynd närmast att beteckna som sporadiska.
Det oaflåtliga tillvaratagandet och insamlandet af alla ofvan anförda mineralfynd
har gjort Riksmuseets mineralogiska samling till en af de särskildt på skandinaviska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
