Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 44 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Littauen och dess eröfringar. Den polsk-littauiska staten och dess tidigare strider med Ryssland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utom gränstvister, som häraf uppstodo, oroades gränsområdena af
en mängd röfvare, hvarpå moskoviterna skyllde på littauiska röfvare
och littauerna på moskovitiska. Dessa ömsesidiga klagomål
fortsattes efter Kasimirs död och förde 1492 till. öppet krig.

Fig. 16. Moskovitiska krigare från början af 16:de årh.

Vid Kasimirs död upplöstes unionen mellan Polen och Littauen,
då af hans söner Johan Albert blef kung i Polen och Alexander
valdes till storhärtig i Littauen. Då Ivan III nu trodde att
motståndskraften i det littauiska riket var allt för otillräcklig, sände han
sina vojvoder till Littauen, som ock anfölls af den med honom
förbundne tatariske kanen Menoli-Girej; flere littauiska områden togos
och flere furstar och jordegare
trädde med eller mot sin vilja
i den moskovitiske herskarens
tjänst. Alexander sökte
slutligen fred, som ock slöts 1494
och beseglades med hans
giftermål med Ivans dotter
Helena. För Ivan var detta
giftermål blott ett medel att kunna
utvidga sitt rike på
bekostnad af länder, som lydde
under Littauen, och från denna
tid började en följd af
för-närmelser från Ivans sida.

Alexander ville ej
underhålla en moskovitisk prest och
en moskovitisk uppvaktning för
Helena, såsom svärfadern
önskat i den tydliga af sikten att förskaffa sig spioner vid sin mågs
hof. Helena beklagade sig emellertid ingalunda, utan försäkrade att
hon var till freds med den ortodoxa presten i Vilna samt att hon
ej behöfde någon moskovitisk uppvaktning.

Det spända förhållandet mellan Ivån och Alexander utbröt 1500
i öppet krig dem emellan, då flere af Littauens vasaller öfvergingo
i Ivans tjänst och ställde sina besittningar under hans öfverhöghet.
Ivan bröt nu den öfverenskommelse han gjort med sin måg, att det
skulle vara förbjudet att från hvarandras områden mottaga furstar
med deras besittningar.

Ivan sände Alexander en krigsförklaring och omedelbart därpå
en rysk här jämte en tartarisk styrka till Littauen, under det Ivans
bundsförvandt Mengli-Girej gjorde ett anfall mot härtigdömet Kiev.
Littauens länder plundrades snart, ryssarne intogo stad på stad,
många af Alexanders vasaller öfvergingo till Moskva och själf blef
han slagen vid floden Viedroscha (1500).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>