Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut därpå, i synnerhet som de hyste allvarsamma bekymmer för
Augusts hemliga planer på absolutismens införande i Polen. Också
beslöt landtdagen i Stor-Polen i början af 1701 att en deputation
skulle hos kungen fordra, att “fred skulle slutas med Sverge“.
I ett betänkande öfver den saxiska politikens tänkbara olika
utvägar från februari 1701 (innan Peter och August träffats i Birzen)
tvifvelsutan af Augusts minister Fleming, hänvisas som svar på
frågan, om kriget i Livland skulle fortsättas, på kungens resurser:
"obetydligt förråd af penningar, total brist på magasin, truppernas sold
delvis resterande, ytterst ringa utsikt att kunna med framgång
rekrytera"; och därpå förklaras: "därför vore bättre att genast rikta all
uppmärksamhet på att blifva kriget kvitt än att, fortsättande det, mer
och mer blotta sin vanmakt".
Författaren förklarar dock, att "annorlunda stälde sig emellertid
utsikterna, om ett kraftigt understöd kunde påräknas ifrån tsarens
sida". •)
Karl afvisade de förslag till fred med August, hvilka såväl
svenska rådsherrar som utländska sändebud framstälde, och han frågade
ej efter, att polska riksdagen vägrat deltaga i det krig August
börjat såsom kurfurste af Saxen.
Från änkedrottningen, rådet och landskapens befolkning sändes
redan nu liksom framdeles skrifvelser med enträgna böner, att
Karl skulle sluta fred med August för att kunna bekämpa Peter,
men intet kunde afvända hans föresats. Karls närmaste man i
regeringen Piper uttalade i bref till Sverge sin oro»öfver ’hans*
omed-görlighet, och denne i förening med Rehnskiöld och Wejllingk samt
Frankrikes sändebud förestälde Karl 1701 faran, att på en gång ha
krig med både Ryssland och-Polen. Holland och England varnade
likaledes. Franska sändebudet skref bl. a.’ om Karl: "Här rättar
man sig icke efter skäl och förnuft; man tänker icke på någonting
annat än krig. Konungen vill nödvändigt slåss.“
Karl ville snart ej vidare höra på några medlingar, utan visade
bort alla främmande sändebud från sitt läger.
Angelägen att under nya förhållanden fortsätta kriget med Sverge,
sände Peter, som hade skäl att frukta att stå ensam i den strid han
börjat, till August i december 1700 två särskilda kurirer, för att
sammanträffa med honom. De hade därpå i slutet af februari 1701
ett nytt möte å slottet i Birzen, en liten stad i guvernementet Kovno,
sedan August förut framstält förfrågningar rörande tsarens förmåga
att fortsätta kriget och, i så fall, yrkat på betydande hjälp för egen
räkning. Vid detta nya möte förnyades dryckesorgierna i Rava, och
*) Jfr C Hallendorff: Konung Augusts politik åren 1700—01 (1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
