Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man bör erinra sig, att lugnet inom tsar Peters eget rike ännu
ej var återstäldt efter de sista årens skakningar och att man blott
3 veckor före hans nya krigs början uppdagade en sammansvärjning
mot honom med anledning af hans nyheter med hänsyn till
religionen, seder och bruk (dräktreformen m. m.). Vidare led ryska hären
enligt Heins, Patkuls m. fl. samtidas berättelser af betänkliga brister,
så att den måste i många väsentliga hänseenden reformeras, innan
den kunde hoppas på framgång i strider med västerländska folk.
Ryska artilleriet var i synnerhet efter sin tid; för dess
transporterande gjorde man allmänt bruk af människor som dragare.
Peter hade visserligen snart en här på ungefär 50,000 man,
men genom nya utskrifningar kort efter Narva-slaget hade Karl
en här på ungefär 80,000 man, väl rustade. Ryska öfverbefälet
var underhaltigt och till stor del tillfångataget, det svenska åter
bestod af talrika de utmärktaste härförare. Därtill kom, att den lilla
svenska hären vid Narva genom sin oemotståndliga tapperhet injagat
sådan fruktan hos ryssarne, att Peter ej på länge skulle vågat föra
dem i öppen strid mot en större svensk här. Ryssarne trodde fullt
och fast, att svenskarnes seger berott på trolldom. Man bör ej
förglömma, att ryssarne alltid gå till strid i den tro, att Gud särskildt
hägnar «det heliga Ryssland«. Vid nederlag griper man därför till
vidskepligheter. En krigsbön nedskrefs af presterna för att läsas i
de ryska kyrkorna, och däri framstäldes nederlaget såsom beroende
på svartkonst och anropades skyddshelgonet S:t Niklas «att bära vår
fana och vafa vår kämpe och befria oss från denna svärm af
troll-karlar» etc.
Intet kunde vara mera välkommet för Peter än att Karl XII
drog sig tillbaka till Livland och ej fortsatte kriget med Ryssland.
Hastigt repade flyktingen från Närva mod och arbetade innan kort
oförtrutet på stärkandet af sin här för att hämnas det lidna
nederlaget.
Hvad beträffar möjligheten af fred med August, så bör man
erinra sig, att Ludvig XIV genom sin senaste traktat med Karl XII
var förhindrad att understödja Augusts krig i Livland, hvarför den
mellan honom och August i december 1700 afslutade traktaten
bestämde, att Frankrike skulle genom sin medling söka åvägabringa
en billig fred.
Frankrikes mål med att stifta fred i Norden var, att August,
och möjligen äfven Sverge, skulle gå dess ärenden på annat håll.
För detta mål skulle den franska medlingen lätt ha uppoffrat
Rysslands intressen.
I Polen gick en stark opinion i samma riktning; många
polacker hade ogillat Augusts krig med Sverge och önskade ett snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
