Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterst pinsam ställning, och flere blefvo föremål för ryssarnes
misstankar. Om skatterna ej inflöto från det utarmade folket eller om
hus och åkrar kommo i förfall för utskylderna, drabbades presterna
af ansvaret därför och dömdes vid minsta förseelse till
penningeböter. Misstänktes prester för att vara i godt förstånd med
sven-skarne, fingo de utstå de strängaste straff. Somliga fördes i
fängelse, andra, såsom kaplan Affrén och kaplan Ruth, piskades
till döds eller hängdes (1718).
De kyrkliga angelägenheterna råkade i samma förfall som alla
öfriga samhällsinrättningar, och på många orter upphörde all ordnad
gudstjänst. Bildningen försvann nästan alldeles; de flesta skolor
och själfva universitetet voro upplösta. All förbindelse med Sverge
var fullständigt afbruten. Hvarjehanda andra hinder för folkets
upplysning reste sig, alla tryckerier lågo nere och de nödvändigaste
böcker saknades.
Finland var med ett ord under Rysslands herravälde vid
denna tid i alla afseenden ruineradt, dess kultur nästan utplånad,
förvaltningen i förfall, befolkningen sänkt i fattigdom, utdödad
eller släpad i rysk fångenskap, utom den ringa del, som flyktat till
Sverge. Föreningen med det ryska tsarväldet beröfvade finnarne
deras politiska rättigheter, nämligen ständerrepresentationen och
själfbeskattningsrätten. Tsaren var själfherskare i än vidsträcktare
mening än den svenske kungen efter reduktionen, och befolkningen
hade intet ordnadt tillträde till den ryske herskaren för sina böner
eller klagomål. Finska folkets enda uppgift var att ödmjukt och
stilla lyda hvarje befallning från Ryssland.
Sverges krig och lidanden under Karl XII.s sista tid.
Flere gynsamma fredsförslag, som framstäldes för Sverge under
1710—1714, blefvo om intet genom Karls allt mer förvirrade
förstånd. Trots sin maktlöshet efter nederlaget vid Pultava, ville han
handla som en mäktig furste; hans politik var densamma i
motgång som i medgång, han ville aldrig gå in på att afträda något
af sitt rikes områden — fast flere faktiskt voro för alltid förlorade —
han kunde ej se värkligheten och lyssnade blott till sina egna
besynnerliga föreställningar.
Karl förkastade sålunda det neutralitets-fördraga som tyske
käj-saren, England och Holland afslöto 1710 och som svenska rådet
för sin del antog för att minska krigsfaran och betrygga åtminstone
Sverges tyska besittningar. Genom detsamma skulle Sverge
garanteras dessa mot förbindelse, att Krassovs här i Pommern ej skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
