Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfva några fietidtligheter i tyska riket eller angripa Danmark eller
återvända till Polen. Karl vägrade emellertid att godkänna fördraget,
då han ännu hyste hopp att med Turkiets hjälp segra i nya krig
med sina motsåndare.
Men detta hopp skulle snart gäckas. Efter Pruth-freden 1711
stegrades modet hos de tre mot Karl förbundna makterna, och de
upptogo åter de gamla förslagen från 1699 och 1700 att rycka till
sig några af Sverges provinser. Danmark sökte hela sommaren 1711
att med smärre landstigningar oroa Skåne, fast en stor svensk styrka
här skyddade landet.
De förbundna makterna sökte visserligen förgäfves att borttaga
Pommern 1712, men Danmark lyckades att s. å. intaga landskapen
Bremen och Verden, sedan en stor dansk här gått öfver Elbe och
bombarderat och brännt Stade.
August hade funnit Peter vara en besvärlig bundsförvandt och
vida farligare än den svenske kungen, hvarför han 1712 blifvit mer
och mer böjd för fred med Sverge och skulle velat företaga en
delning af Polen mellan sig och Stanislaus; men Karl ville ej höra
talas om annat än den senares erkännande som kung öfver hela
Polen.
Fredrik af Preussen kunde nu ha blifvit en den nyttigaste
bundsförvandt för Sverge, då han af fruktan för Rysslands växande
makt föreslog förbund mellan Preussen och Sverge! I detta mot
Ryssland riktade förbund skulle ock August deltaga.
Underhandlingar pågingo ½ år men Karl förkastade (hösten
1712) det erbjudna förslaget på grund af sin fixa idé att utestänga
August från polska tronen och där upprätthålla Stanislaus, fastän
denne numera var villig att afstå från den bekymmersamma
värdigheten. Karls halsstarrighet hade blifvit vanvettig och hade nu bordt
berättiga rådet att sammankalla svenska riksdagen för att utan vidare
förklara Karl afsatt såsom saknande förståndets rätta bruk, såsom en
för svenska staten farlig dåre. Hade Karl ingått förbund med Fredrik
af Preussen jämte August, så hade en svensk här i förening med en
preussisk och en saxisk utan tvifvel kunnat återtaga det mesta af hvad
Ryssland eröfrat, skulle Danmark ha slutit fred, hade ej Stenbocks
här gått förlorad, skulle ej Finland ha fallit i Ryssarnes händer och
hade de svenska krigsfångarne i Ryssland blifvit befriade.
Förbund mellan Sverge och Preussen var åter på tal 1713
och 1714, men Karl gick ej heller då in på förslaget därom, då
Fredrik Wilhelm, som i februari 1713 bestigit preussiska tronen,
såsom vilkor fordrade Stettins afträdande och Augusts erkännande
som Polens kung. Sedan Stanislaus skriftligen tillkännagifvit Karl
sitt beslut att afsäga sig kungavärdigheten och Karl för erkännandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
