Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fienderna och förbundit sig med de utländska samt framkallat
främmande makters inblandning. Han skulle ha lofvat att afstå
från Petersburg, flottan och de svenska eröfringarna samt att
återvända till Moskva, och fadern blef nu sonens oblidkelige domare,
som fordrade hans lif. Alexei underkastades flere gånger tortyr med
knutpiskan, och en särskildt tillsatt domstol af 127 andlige och
världsliga dignitärer — som visste hvilken dom de måste fälla —
dömde honom till döden, ehuru bevis, att en värklig
sammansvärjning egt rum, ej framkommo. Två dagar efter domens
af-kunnande hade Alexei upphört att lefva, och trots officiella
rapporter, «trogna och autentiska redogörelser", i mängd samt rikligen
betalda tidningsartiklar, omtalande en naturlig död, kunde ingen
be-tvifla, att storfursten aflifvats på det rysansvärdaste sätt. Af en
garnisonsjournal, som fördes i den fästningen där Alexei hölls fången,
vet man, att han flere dagar i juni 1718 piskades med knut och
slutligen efter tortyr den 26:te i Peters närvaro afled samma dag.
Visst är sålunda, att han underkastades tortyr äfven efter domens
afkunnande, och otvifvelaktigt är, att han ihjälpiskades.
Den barbariske Peter kan aldrig rentvås från denna skamfläck.
Han var emellertid så öfvertygad om nödvändigheten af sonens
aflifvande, att han kort tid efter detsamma visade sig vid gladt lynne
och sfcref om händelsen till Katarina med synbar ti11 fredställelse.
Sedan Peters yngste son med Katarina aflidit 1719, blefvo hennes
framtidsförhoppningar en tid ej så ljusa som förut. Peter, som
ständigt hade tillfälliga älskarinnor utanför sina äktenskap, trädde
vid denna tid i förbindelse med moldauske fursten Kantemirs dotter
Maria, och då denna blef hafvande, fruktade Katarina, att, om hon
— Maria — födde Peter en son, tsaren ej skulle tveka att göra denne
till sin tronarfvinge och skilja sig från Katarina. Denna förmådde då
en läkare att framkalla missfall hos Maria, som sedan ej längre tyckes
ha intresserat Peter. Den triumferande livländska bondpigan, som
1721 af senaten och den heliga synoden fått kejsarinnetiteln, blef
slutligen i maj 1724 på Peters befallning formligen krönt.
Katarina var emellertid Va år senare nära däran att förlora allt
hvad hon vunnit, då hon i likhet med sin man inlåtit sig på en
kärleksförbindelse, nämligen med en kammarherre, Mons, som blef
själen i en kamarilla, bestående af flere hofdamer, som genom
hemliga intriger förlamade den genom sjukdomar, utsväfningar och
öfveransträngningar enerverade tsarens värksamhet. Peter
underrättades omsider om saken, lät fängsla Mons och ledde själf under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
