Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opinionen i Europa rörande det värkliga syftemålet: upphäfvandet
af Polens oberoende.
Äfven gentemot Sverge fick Fredrik — ehuru svåger till dess
kung Adolf Fredrik — gå in på enahanda fördrag med Katarina.
Åfven i detta land var kungamakten försvagad genom riksdagen
enligt 1720 års författning, och denna skulle man söka upprätthålla
för att ytterligare försvaga landet.
Vi se häraf, huru Ryssland, som redan under Anna Ivanovna
och Elisabet blandat sig i Polens, Turkiets, Sverges och de tyska
rikenas angelägenheter, nu beredde sig att på allvar komma Polen
och Sverge till lifs och att man inom tsarriket fullständigt följde
den i Peter d. stores "plan« angifna politiken (se punkterna 4 och
5, sid. 199). Enligt ryska historieskrifvare hade ryska regeringen
till uppgift att «återvinna« de länder, som fordom utgjort delar af
Vladimir d. stores rike, och därför sökte den nu genom ingripande
i Polens angelägenheter att annektera s. k. "Hvita Ryssland", "Svarta
Ryssland" och "Lill-Ryssland", som likvisst aldrig tillhört
Stor-Ryssland, såsom ofvan framhållits (se sid. 10 och 100).
Kort efter sin revolution fick Katarina bref på bref från sin
forne älskare Stanislaus Auoust Poniatovski, (son till Karl XII:s
bundsförvandt furst S. Poniatovski), som anhöll att få komma till
Petersburg och hoppades kunna återupplifva hennes böjelse för
honom. Men G. Orlov var nu hennes älskare och högra hand, och
hon afböjde hans begäran, fast hon försäkrade honom om sin
beständiga vänskap och sitt beskydd. Snart visade hon ock, huru
nitiskt hon skulle uppfylla detta macchiavellistiska löfte åt den
svärmande vännen i Polen.
Hon hade nu fria händer i Polen, där hennes politik fann
understöd i Czartoryskiernas mäktiga familj, som öppet förklarade sin
landsförrädiska anslutning till henne. Sålunda uppmuntrad, uppträdde
Katarina i grannstaten med den starkares tyranni, som ej är bunden
af folkrätt och lag. Emot August 1II:s och polska senatens
uttryckliga vilja, tvang hon Kurland, som var Polens vasallsstat, att afsätta
sin härtig, kungens son, och att åter erkänna Biren som furste.
Då August III, försvagad genom denna kränkning, syntes nära
sitt slut, började de, som gjorde anspråk på att efterträda honom,
redan att arbeta därför, och hofvet i Petersburg var medelpunkten
för alla dessa intriger. Den äregiriga Katarina var smickrad att
se sig äga domsrätt öfver rivalerna, och fastän hon roade sig med
att underhålla deras oenighet och deras förhoppningar, hade hon
likväl inom sig själf afgjordt saken. Hon behöfde i Polen en kung
med svag karakter och trälaktig undergifvenhet, och hon valde
Poniatovski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
