Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryske ambassadören var opasslig och kunde ej begifva sig dit, men
lät inlämna ett bref från Katarina till valförsamlingen, hvari grefve
Poniatovski blef på det högsta rekommenderad.
Under tiden besökte Poniatovski, åtföljd af ett stort antal
vänner, hvarje enskild deputerad och sökte att vinna dem genom
välvilja och smickrande löften. Då Kardinal-primas (den 7 september)
efter vanligheten tre gånger frågade hvem som församlingen
önskade till konung, svarades enhälligt: grefve Poniatovski. Han blef
sålunda här genom "fritt" val utsedd till Polens konung och
utropades under namn af Stanislaus August.
Detta var tredje gången som Ryssland tillsatt kung i Polen.
Om landets oafhängighet kunde ej mer vara tal; Polen var redan i
själfva värket ett ryskt lydrike.
Man fick snart erfara Katarinas hemliga afsikt med
Stanislaus Augusts val. Upphörande med all förställning, framstälde hon
snart sin fordran, att dissidenterna, som på riksdagen 1733 beröfvats
alla medborgerliga rättigheter, skulle ha lika rättigheter med
katolikerna i Polen, hvarigenom de ock skulle få tillträde till riksdagen.
Den sluga tsarinnan afsåg härmed dels att skaffa sig ett starkt
ryskt parti i Polen, dels att förbättra sin ställning i Ryssland, då
hon genom dissidentfrågan gjorde sig till de grekisk-ortodoxes
beskyddarinna.
Polska adeln blef ytterst uppretad öfver Katarinas fordran på
dissidenternas likställighet, och Stanislaus August kunde ej heller gå
in därpå. Czartoryskierna voro ock däremot, då de fruktade, att
Ryssland genom dissidenterna skulle få allt för stort inflytande inom
riksdagen. På den stormiga riksdagen 1756 föll därför
dissidentfrågan, och slutet blef, att alla de forna, stränga lagarna mot
dissidenterna blefvo faststälda. Då emellertid ryska trupper nalkades
Varschau, föreslog man inom riksdagen någon jämkning till
dissidenternas fördel. Katarina var dock ej nöjd med litet. Hon
fortfor att understödja flere konfederationer af dissidenter och andra
missnöjda polacker för att genom den ständiga oenigheten ännu
mera försvaga Polen. Alla missnöjda förenade sig till slut, äfven
patrioterna, under furst Radzivill, en af kungens och
Czartoryskiernås största fiender, och under Repnins ledning sammanträdde i juni
1767 en stor konfederation i Radom, hvars församlingslokal omgafs
af ryska trupper, och fattade där de önskade besluten.
Stanislaus August ansåg nu nödvändigt att förbinda sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
