Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland. Han sammankallade en utomordentlig riksdag i oktober
i Varschau, men oaktadt furst Repnin och ryska trupperna herskade
mer än kungen själf i Varschau, uppträdde flere framstående
representanter med glödande entusiasm för fosterlandets sak. Biskopen
i Krakau, Soltyk, utmärkte sig särskildt, och den medryckande
kraften i hans tal genombröt de af Repnin så omsorgsfullt vidtagna
åtgärderna för en lugn öfverläggning om de ryska fordringarna.
Biskopen i Lemberg, Zaluski, palatinen i Krakau Rzewuski och
hans son, den senare så betydande Severin Rzewuski utmärkte sig
ock för patriotisk hängifvenhet. Men denna var ett brott inför den
ryske bödeln, och Repnin lät därför strax fängsla de fyra polska
riksdagsmännen i käjsarinnans namn! Andra riksdagsmän sökte
genom kungen få dem frigifna, men Repnin vägrade trotsigt och
förde dem nu till det inre af Ryssland, därifrån de ej återkommo
förr än efter 6 år.
För att på något sätt försvara en så våldsam kränkning af
folkrätten, utgaf Repnin en deklaration, hvari käjsarinnans "vänliga
och oegennyttiga afsikter" på det skönaste sätt afmålades och hvari
han försäkrade republiken, att allt hvad som skedde blott var till
Polens eget bästa!
Den sammankallade riksdagens oinbud hade Repnin utsett, och
mot slottet, där riksdagen hölls, lät han rikta ryska kanoner.
Sålunda blef riksdagen honom underdånig och antog den lag för
dissidenterna, som Ryssland fordrade (1768).
Polackerna måste ock afsluta en traktat med Ryssland, enligt
hvilken ingen ändring i författningen finge göras utan sistnämnda
makts medgifvande. Sålunda fick Ryssland ej blott en mängd
bundsförvandter i riksdagen, utan ock rätt till ständig inblandning i
Polens religions-politiska förhållanden.
Den råe och brutale Repnin var nu Polens värklige regent, och
han blandade sig i allt. Man måste ock i alla angelägenheter
af-vakta hans befallningar, och hos honom sammanträdde äfven de
utländske ministrarne.
Missnöjet bland polackerna blef emellertid allt allmännare, och
man tänkte blott på hämnd. Strax efter riksdagens slut, började
den katolska adeln åter att upprätta konfederationer mot
dissidenterna, och biskop Krasinski, starosten Pulavski samt Frans Potocki
m. fl. bildade 1768 konfederationen i Bar (i Podolien) till försvar
för katolska kyrkan och rikets oberoende.
Hela presterskapet uppträdde för densamma, munkarnes tal
bragte hela den katolska befolkningen i hänförelse, och de
konfede-rades fältrop genljöd öfverallt i riket. Tusentals schlachtsister
strömmade till Bar och flere magnater, som förut tillhört det ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
