Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under själfständige anförare, handlande utan gemensamma
rådplägningar. Därtill kom, att de ryska trupperna kring Varschau
hindrade nationalhärens deltagande i kriget. Fastän de konfedererade
kämpade tappert, sprängdes och skingrades de därför ständigt.
Hungersnöd i förening med pesten, som från Ryssland vid
denna tid kommit till Polen, ökade olyckorna, i synnerhet som
farsotens utbredning tjänade som förevändning för Fredrik II att låta
preussiska trupper rycka in i landet för att bilda en kordon
däremot. Desse foro fram med grymhet och ökade i hög grad
polackernas förtryck.
Katarina lät på allt sätt polackerna känna det pålagda oket,
sköflade de konfedererades egendomar, af hvilka somliga gåfvos till
ryska generaler och andra blefvo hennes byte.
Furst Radzivills ryktbara bibliotek med dyrbara arbeten om
Littauens äldsta historia togs och fördes till Petersburg.
Samtidigt med dessa plundringar tillkännagåfvos förklaringar å
Katarinas vägnar i Varschau, i hvilka hon tolkade sin rättvisa, sina
välvilliga afsikter och sin lifliga önskan att gifva Polen fred!
Det nya ryska sändebudet i Varschau, Saldern, förklarade i
juni 1771 konfederationen stå utanför krigsrätten, d. v. s.
polackerna skulle ej anses som krigförande, utan som upproriska, och
han kallade dessa röfvare samt föreskref den yttersta stränghet
mot dem.
Uppretade genom ryssarnes tyranni, förklarade de konfedererade
Stanislaus Auoust, som de misstänkte att vara Katarinas anhängare,
för förrädare och tronen förlustig. De ville på honom hämnas det
onda Katarina tillfogade Polen. Med Pulavskis samtycke företogo
sig ett antal sammansvurne att i Varschau gripa kungen (november
1771), därvid han sårades, och voro nära att föra honom bort till
landsbygden, då de i nattens mörker kommo vilse och skingrades,
hvarpå kungen fick tillfälle att undkomma. Han vände sig nu helt
och hållet från det patriotiska partiet och slöt sig än mer till
Ryssland, som genom tilldragelsen fick en ny förevändning att förfölja
Bars konfedererade och förbereda Polens styckning.
Den unge ryske generalen Suvarov slog de konfedererade i
flere träffningar i Polen och Littauen, och konfederationen upplöstes
slutligen våren 1772 genom ett manifest från Schweiz.
Under tiden hade Choiseul varit värksam på det diplomatiska
området och eggat Turkiet till krig med Ryssland. Sultanen
Mu-stafa III var en allvarlig anhängare af Islam och tänkte sig ej, att
kungar kunde ljuga; men han bedrogs gång på gång af Katarina
och Fredrik. Hans hjälp hade konfederationen i Bar själf begärt,
och han såg i Polens fara äfven Turkiets. Frankrikes representant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
