255 (Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i Konstantinopel, Vergennes, lyckades snart att drifva sultanen till
handling: han insatte ryske ambassadören Obreskov i fängelset "Sju
tornen« och förklarade Ryssland krig, emedan detta rike brutit forna
traktater och fört striden med polackerna på ottomanska rikets
territorium (oktober 1768).

Kriget fördes med omväxlande lycka. Ryssarne segrade under
general Isakov först öfver tartarerna och kunde genom fästningarna
Asovs och Taganrogs eröfring med lätthet öka de eskadrar, hvilka
sedan gifvit dem välde öfver Svarta hafvet. Men furst Galitsin,
som obetänksamt gick öfver Dniestr och under Choczims murar
angrep 30,000 turkar, blef med förlust tillbakadrifven.

Sedan turkiska hären efter 10 månaders strid nästan alldeles
förstörts, måste Choczim kapitulera. Slutligen beslöt ryska regeringen
att å de grekiska öarna angripa Turkiet och sände dit en stor flotta
under engelska officerares ledning, fast Alexis Orlov, som genom
djärfhet ersatte brist på erfarenhet och insikt, var öfverbefälhafvare.
Det var under denna expedition, som han utförde skurkstrecket mot
Elisabets olyckliga dotter, prinsesssan Tarrakanov, furst Radzivills
skyddsling.

Till lands utvecklades ock en utomordentlig värksanihet, och
kriget afgjordes genom två segrar, som ryssarne under Romanzovs
befäl vunno öfver turkarne vid Pruth (juli 1770), hvarigenom
Mol-dau och Vallakiet eröfrades. Sjökriget fördes med samma
framgång för ryssarne, som besegrade turkiska flottan vid Chios och
därpå uppbrände en stor del däraf i viken vid Tschesmé (juli 1770).

Ryssarnes framgångar i Turkiet väckte mycken oro hos de
öfriga europeiska makterna. Österrike hade skäl att frukta, att
Ryssland skulle få fast fot vid Donau, och Fredrik II förutsåg, att
Österrike skulle ställa sig på Turkiets sida, hvarvid han själf skulle
nödgas — enligt förbunds-traktaten med Katarina — att deltaga i
kriget.

Denna farhåga samt fruktan för Katarinas eröfringslusta blef
närmaste anledningen till Polens styckning, som Fredrik föreslog
Katarina, ehuru han försiktigtvis tillskref förslaget den saxisfca
diplomaten grefve Lynar (februari 1769). Enligt detta förslag skulle Fredrik
få Västpreussen och Ermeland, Österrike det Lembergska distriktet
och Ryssland en lämplig del af Polen. Planen afböjdes emellertid
af Katarina och Panin.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/naosteuro/0255.html

		Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 255 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|