Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstäldes af ryske ministern i Stockholm, Bestuscheff. Häri
föreslogs dels, att Sverge och Ryssland skulle gemensamt arbeta på
Slesvigs återställande till härtigen, dels, med åberopande af ryske
käjsarens genom freden i Nystad åtagna förpliktelse att "upprätthålla
Sverges lugn och friheter«, att till förebyggande af oroligheter
härtigen försäkrades om tronföljden. Ryske käjsaren skulle i allt
understödja härtigen, sin blifvande måg, «och i öfrigt indirekt bidraga
betydligt till rikets bästa«, samt garantera allt hvad kungen och
ständerna ville fordra för sin säkerhet om regeringsformens upprätthållande.
Sekreta utskottet antog artikeln rörande Slesvig; men den om
tronföljden väckte den största förtrytelse på grund af det djärfva
försöket att få bestämma tronföljden i Sverge med åberopande af
freden i Nystad, genom hvilken tsaren just förbundit sig att icke
blanda sig i Sverges inre angelägenheter. Den blef ock utesluten
och härtigen fick nöja sig med en förklaring rörande tronföljden i
obestämda ordalag, hvarjämte ständerna anslogo åt honom ett årligt
underhåll af 50,000 daler silfvermynt. Förbundsfördraget afslöts
därpå i februari 1724. Efter Katarina I:s utkörande till Rysslands
herskarinna firades storfurstinnan Annas förmälning med Karl
Fredrik, och Bassewitz yttrade nu sina förhoppningar, att hans härtig
.skulle bli icke blott kung i Sverge, utan äfven med tiden käjsare i
Ryssland. Katarina var honom synnerligen tillgifven och uttalade
t. o. m. hotelser mot Sverge för hans skull.
Frihetsvännerna eller anhängarne af det nya statsskicket i Sverge
ville emellertid ingalunda på Sverges tron se en rysk storfurstinnas
gemål, som sannolikt i själfva värket skulle blifva en rysk
ståthållare, och presterskapet motsåg med mycken motvilja en svensk
drottning, tillhörande den grekiska trosbekännelsen. Ryska penningar
och löften voro dock så värksamma, att det holsteinska partiet inom
rådet en tid hade öfvervikten.
Det yrkade ifrigt på anslutning till det
rysk-österrikiska-span-ska förbundet, som bildats 1725, hvarigenom icke allenast Sverge
skulle återfå sina afträdda tyska besittningar, utan ryska hofvet hade
ock förespeglat Sverge, att om Karl Fredrik blefve vald till svensk
tronföljare, skulle Katarina göra honom till guvernör i Livland, som
han vid hennes död skulle få behålla såsom brudskatt och sålunda
med Sverge återförena. Motpartiet med A. Horn i spetsen
framhöll åter, att ett tillträde till detta förbund skulle inveckla Sverge i ett
nytt krig, innan det ännu hunnit hämta sig från de olyckliga följderna
af det föregående, samt att en svensk tronföljare eller konung under
ryskt beskydd vore för Sverge förnedrande och skulle medföra
förlusten af dess fria statsförfattning etc. Detta parti var för det
fransk-engelsk-hannoveranska förbundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
