Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under flere år. Handel, industri och åkerbruk förkofrades och
förhållandet till främmande makter var det bästa. Från Ryssland hade
riket intet att befara, då Anna Ivanovna på denna tid låg i strid
med gammalryska partiet. Sedan Ryssland med våld satt August III
på Polens tron 1733 och Stanislaus Leczinski nödgats fly, sökte
Frankrike förmå Sverge att förklara Ryssland krig och bistå
Stanislaus i förbund med Frankrike. Då Rysslands växande
öfvermakt,-därest Polen blefve ett ryskt lydrike, ingaf farhågor, sammankallades
svenska riksdagen 1734 för att bestämma förhållandena till
utländska makter.
Förslag till förbund gjordes Sverge nu icke blott från
Frankrike, utan äfven från Ryssland, England och Danmark. Rysslands
framställning om förnyandet af det 1724 ingångna förbundet
afböj-des, och i stället slöts förbund med Danmark.
Då andra förbindelser föreslogos, som kunde mera bestämdt
invärka på frågan, om mellan Sverge och Ryssland fortfarande skulle
råda fred eller icke, uppstod en häftig partistrid. Ett freds- och ett
krigsparti hade nu bildats. Till det förra hörde Horn och hans
vänner, till det senare hans motståndare: C. Gyllenborg, Höpken,
Åkerhielm och Fersen, landtmarskalken Lewenhaupt m. fl., genom
hvilka franska sändebudet Casteja lyckades bilda ett franskt parti,
som arbetade för ett förbund med Frankrike. Bondeståndet
uppträdde emellertid med en protest mot alla förbund med främmande
makter utan dess samtycke, i synnerhet om någon oro för riket
därigenom vore att befara.
Rådet fann skäl att 1735 ingå en konvention med Frankrike.
Samtidigt föreslog Bestuscheff förnyelse af det mellan Sverge och
Ryssland 1724 ingångna fördraget, därvid vissa tullförmåner
med-gåfvos och Ryssland lofvade att öfvertaga hvad som återstod af
Karl XII:s skuld till holländarne. Nu blef ett vänskapsfördrag äfven
med Ryssland undertecknadt (1735).
Turkiet, som åter anfallits af Ryssland vid denna tid och lidit
flere förluster, föreslog 1737 ett förbund med Sverge mot Ryssland.
Svenska regeringen inskränkte sig dock till afslutandet af ett
handelsfördrag samt en öfverenskommelse om dödande af Karl XII:s
skulder genom att till Turkiet öfverlämna ett krigsfartyg och 30,000
gevär.
Sedan Hattarne vid riksdagen 1738 fått öfvervikten, fullföljde
de sin politik: förbund med Frankrike för att anfalla Ryssland, och
då från Turkiet kommit ny uppmaning till svenska regeringen om
förbund mot Ryssland, beslöt sekreta utskottet, att ehuru Turkiets
anbud ännu ej kunde besvaras med bestämdt löfte om deltagande
i dess krig mot Ryssland, skulle likväl göras förfrågningar, huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
