Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sultanen, för den händelse Sverge deltoge i kriget, ville förbinda sig
att vidtaga kraftiga åtgärder mot den gemensam me fienden. Brefvet
härom sändes med en ledamot af utskottet, major M. Sinclair, men
man sökte hålla hans uppdrag så hemligt som möjligt Bestuscheff
fick dock kunskap om hans afresa, ehuru han ej närmare kände
beskaffenheten af hans uppdrag, och, för att i alla händelser göra
dessa oskadliga för Ryssland, fäste han sin regerings uppmärksamhet
å mannen och sände tillika hans porträtt, hvilket han lyckats
förskaffa sig.
Sinclair kom lyckligen till Konstantinopel och reste därifrån i
början af april 1739 med skrifvelser från sultanen, storvisiren och
de svenska sändebuden jämte Karl XII:s nu dödade skuldsedlar.
Under först turkisk och sedan polsk betäckning hade han lyckligen
hunnit öfver den farligaste delen af vägen och kommit inom
österrikiskt område, då han nära Breslau öfverfölls af en ryttarskara,
fängslades, fördes afsides från stora vägen, mördades och
plundrades. En fransk köpman, Couturier, som varit i hans sällskap, fördes,
på begäran af ryske ministern i Dresden, till en saxisk fästning, där
han förhördes ocfi därefter frigafs. Han skyndade till Stockolm, där
hans vittnesmål blef af synnerlig vikt vid de undersökningar rörande
mordet, som anstäldes af svenska regeringen och som tydligt
åda-galade, att illgärningen var anstiftad i Ryssland. Två ryska
officerare, Kuttler och Levitsky, uppgåfvos ock såsom anförare för den
ryttarskara, som gripit och mördat Sinclair. Anna Ivanovna visade
sig djupt upprörd öfver händelsen och skall äfven ha varit okunnig
om hela tillställningen. Hennes ministrar Biren och Ostermann
tolkade för svenske ministern i Petersburg, von Nolcken, sin afsky
öfver mordet och utsände dessutom en rundskrifvelse till de
europeiska hofven, med betygande af det ryska hofvets oskuld. Men
ingen frågade efter detta Rysslands diplomatiska konstprof.
Sinclairs mord väckte öfver allt i Sverge den häftigaste
förbittring, och då man tillika upptäckte, att ryska beskickningen i
Stockholm kort efter Sinclairs afresa skaffat sig hans porträtt, blef
sinnesstämningen sådan, att Bestuscheff måste begära regeringens
skydd mot utbrotten af den allmänna oviljan. Denna ökades
ytterligare genom den s. k. "Sinclairsvisan", som skildrade så väl mordet
som Sverges forna ärorika minnen och i otaliga exemplar spriddes
kring landet. Allmänt fordrades hämnd för den begångna
illgärningen och en krigisk hänförelse röjde sig mer och mer hos alla
samhällsklasser.
Regeringen aktade sig för fredsbrott, men tog likväl ett steg i
krigisk riktning genom truppers afsändande till Finland.
Kriget mellan Turkiet och Ryssland kom nu till afslutning, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
