Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 317 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mur, en btifferstat, emellan Ryssland och Sverge och att Adolf Fre^
drik skulle insättas som dess regent.

Ett starkt parti i Sverge med bondeståndet i spetsen ville välja
danske kronprinsen — senare Fredrik V som Danmarks kung —
hvilken sålunda med tiden skulle ha förenat Skandinaviens tre
kronor på sitt hufvud. Bondeståndet valde ock honom, då han vore
en herre, som kunde försvara riket, och för honom förklarade sig
ock preste- och borgarestånden, under det hans kandidatur mötte
det häftigaste motstånd på riddarhuset. Dess finska ombud, som
fruktade, att ett nytt krig skulle alldeles ödelägga Finland och att
detta för alltid skulle bli skiljdt från Sverge, slöto sig enstämmigt,
till Elisabets
förslag. De flesta inom
adeln fruktade ock
det i Danmark
rådande enväldet,
som ansågs med
tiden skola invärka
på svenska
regeringsformen.

Allmogen kom
mångenstädes i
rörelse och sände
deputerade att Vid
riksdagen yrka på
danske
kronprinsens val,
ransak-ning öfver krigets
upphof och straff
för generalerna.

Flere provinser vägrade att sända rekryter innan så skett, och
i Dalarne organiserades formligt uppror med major W. G. Wrangel
och bruksbokhållaren Schedin som ledare. En bondehär på 5,000
man tågade till Stockholm, där det, trots förnyade försök att blidka
den, kom till sammandrabbning med trupperna, hvarpå flere ledare
straffades med fästning eller lifvets förlust.

Fig. 91. Åbo med domkyrkan (uppföid i slutet af 1200-talet).

Lewenhaupt och Buddenbrock blefvo dömda till döden och
afrättade för dålig ledning af kriget. I synnerhet Lewenhaupt, som
varit bland de ifrigaste att framkalla det olyckliga kriget, hade visat
sin oförmåga att leda det. Den stränga domen, som ständerna
gillade, fäldes tydligen under påtryckning af den rådande förbittringen
i landet och upprorsrörelserna; men någon partiskhet röjdes ej i
domstolens, förfarande. Hattpartiets ledare kastade hela skulden för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>