Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigets olyckliga utgång på de båda generalerna, förklarande, att
"planen för kriget var god och omständigheterna gynnande, men
allt-samman blef vid värkställandet fördärfvadt genom en förening af
af oskicklighet och trolöshet".
Sedan, svenska riksdagen förklarat sig beredd att foga sig i
Elisabets vilja, uppstod den tvistiga frågan om huru stor del af
Finland, som skulle lämnas som mellangift. Under striden härom
uppflammade kriget åter våren 1743. Man tvistade länge på
fredskongressen om besittningen af Savolaks, och slutligen gick det
därhän, att kongressen höll på att upplösas; men man kom dock att
förenas om några jämkningar å ömse sidor. Underrättelsen, att
ryska skärgårdsflottan vid Hangöudd gått förbi den svenska
örlogs-flottan och hotade Sverges kuster, hade förmått de svenska
sändebuden till eftergifter utöfver deras instruktion. De lofvade tillika,
att, med afseende å käjsarinnans instruktion, Sverges ständer skulle
till tronföljare utse härtig Adolf Fredrik. Sedan svenska ständerna
godkänt det antagna fördraget och valt Adolf Fredrik till
tronföljare, blef slutligen freden i Åbo undertecknad den 7 aug.
1743. Dock utelämnades Nystad-fredens artikel om att Ryssland
skulle söka hindra och förebygga allt, som förehades mot Sverges
regeringsform och tronföljd. Sverge afträdde till Ryssland den del
af Finland, som ligger öster om Kymmeneelf Sverge hade sålunda
förlorat sina gränsfästningar Fredrikshamn, Willmanstrand och
Nyslott, samt sitt uteslutande välde öfver den vidsträckta Saimen-sjön,
och dessutom hade kriget kostat Sverge ungefär 36,000 man och
11 millioner daler s. m. I den berättelse om krigets upphof som
riksdagen ålagt sekreta utskottet att afgifva, vågade man ej nämna
något om hemliga utländska förhållanden, för att ej reta Elisabet.
I enlighet med hennes önskan om tillgift för dem, som straffats för
sina förbiridelser med Bestuscheff, frigåfvos nu J. Gyllenstjerna,
Arckenholtz och Mathesius. Den förstnämnde begaf sig utrikes
och sina sista år (han dog 1764) tillbragte han i Livland, lefvande
väsentligen af ett ryskt årsunderhåll.
En rysk historiker K. K. Zlobin har rörande freden i Åbo
skrifvit följande :•)
"Sålunda genomfördes icke, i följd af våra segrar, de tre
skandinaviska rikenas förening, som syntes nära att fullbordas till
Rysslands skada. — — Den fred, som vi förestafvade det afväpnade
Sverge, skulle hafva kunnat vara förmånligare för Ryssland; hela
Finland var besatt af ryska trupper, och ingen skulle hafva hindrat oss
*) Se De diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Sverge^
öfverr. af H. Hjärne, 1880. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
