Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att att redan vid denna tid förvandla det till en rysk provins. Da
käjsarinnan Elisabet gick in på att kvarlämna det i dén besegrade
fiendens vård (!), lät Jjon emot Butuscheffs mening bestämma sig af
utlänningars och sin ministers afundsmäns råd, nämligen svensken
Cedercreutz, Luberas, Lestocq och Brummer".
Som vi se, är och har alltid de skandinaviska rikenas förening
varit en stötesten för den ryska politiken.
Finland vore, såsom synes af det anförda, redan en rysk provins
och det officiella Ryssland tyckes ha haft klart “för sig, att Finland
förr eller senare skulle tagas af Ryssland, hvarför det ock vid
freden i Åbo blott lämnades tills vidare i Sverges "vård"!
Stämningen i Finland var efter freden i Åbo bekymmersam
nog i många afseenden. Ryska väldet hade åter utvidgats på
Finlands bekostnad och man kunde ej veta, när det ernade göra sig
till herre öfver landet. Finnarne voro därför ofta misströstande, då
Sverge visat sig ej förmå försvara det östra gränslandet. Somliga
flyttade öfver till det ryska området, andra till Sverge för att vara
trygga. Missnöjet, som före kriget fans i Finland, trädde hos
mången mer än någonsin i dagen, och de till riksdagen 1743
inlämnade besvårsskrifterna framhöllo finnarnes skuldfrihet till kriget samt
de lidanden de för Sverges skull fått utstå.
Man borde dock här ej ha förgätit, att en separatistisk rörelse
fans i Finland, som ock spelat in i kriget.
Svenska regeringen vidtog flere åtgärder för att lindra nöden
och upphjälpa Finlands ekonomi, såsom uppmätning och storskifte
af jorden, inrättandet af spanmålsmagasin, befordrandet af städernas
trafik m. m. Från finskt håll har medgifvits, att dessa "bevisa
svenska regeringens goda vilja att gifva Finland godtgörelse för dess
lidanden" (Koskinen). En särskild kommission för samlandet af
upplysningar fann dock, att "krigets förödelser ej voro på långt när
så stora, som man i början trott".
Valet af Adolf Fredrik till tronföljare väckte stor förbittring i
Danmark, och svenska regeringen fann nödvändigt att dit afsända
Tessin som sändebud för att söka utjämna missämjan.
Danska regeringen sökte att genom starka rustningar både till
lands och sjöss gifva eftertryck åt sina fordringar, som den stödde
på tre stånds val af danske kronprinsen, och man var ej säker
för oroligheter bland den svenska allmogen, hvilka lätt kunde
bringas till utbrott, om danskarne ryckte in i landet. Svenska
regeringen anhöll därför, att Ryssla?id, enligt förpliktelse i
fredsfördraget, skulle bistå Sverge mot fiendtligheter, orsakade af
tronföljarevalet. Ryska regeringen var ock genast villig att uppträda
som Sverges beskyddare. Dess flotta sändes att i förbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
