Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kunde för resten aldrig bona fide åberopas för inblandning i
Sverges angelägenheter.
Svenska regeringen visste, att krigsrustningar pågingo i
Danmark, och berättelser inlupo om ett förbund, som skulle vara ingånget
mellan Ryssland, Danmark, England och Österrike mot Sverge och
Preussen, hvarför den fann bäst att i svaret till Panin inskränka sig
till en iförklaring, att tronföljarens tänkesätt, rådets vaksamhet och
svenska folkets kärlek till friheten gåfvo tillräcklig säkerhet mot alla
otillbörliga försök mot regeringsformen, hvadan ingen annan hjälp
behöfdes för dess upprätthållande.
Emellertid fortfor samförståndet mellan ryske ministern och
Mösspartiets ledare, och i största hemlighet lade vissa af desse råd
med Panin, huru man med vapenmakt skulle kunna krossa
Hattar-nes välde.
För att betrygga freden med Danmark, framstälde rådet för
Adolf Fredrik nödvändigheten att börja underhandlingar med
danska hofvet om ett utbyte af hans anspråk på Holstein och Slesvig
i enlighet med hvad danska regeringen föreslagit.
Detta steg var så mycket nödvändigare, som de främmande
makternas egentliga afsikt var ätt fråntaga svenska väldet
betydliga delar. I Köpenhamn, där Korff nu var rysk minister, hade
den 5 augusti 1749 ett hemligt förbund ingåtts, däri Danmark
lof-vades Skåne, Halland och Bohuslän och Ryssland förbehöll sig
Finland som byte.
Vid denna tid synes den främste bland de finska Mössorna,
Fredenstjerna, ha föreslagit Panin, att Finland skulle erhålla skilda
landtdagar; och Panin tyckes ha hyst goda förhoppningar om att få
finnarne att gå in på Finlands skiljande från Sverge.
Ryske legations-sekreteraren Simolin plägade flitigt umgänge
med flere finnar, och en domare i Savolaks H. J. W^ijkman, som
blifvit afsatt, användes som befordrare af de ryska planerna. Kapten
H. H. Boije, som vid sista riksdagen varit en bland Mössornas
värf-vare och utdelare af ryska mutor, synes nu ock ha varit Rysslands
agent. Man ernade emellertid först efter Fredrik I:s död sätta de
ryska planerna i värket, och meningen var, att representanter för
Finlands ständer skulle i Petersburg begära käjsarinnans hjälp,
hvarpå en rysk här skulle, med anledning häraf, rycka öfver gränsen
och enahanda proklamation som 1742 kringspridas i Finland.
Ryssland gjorde för resten ingen hemlighet af sin afsikt att med
vapenmakt ingripa i Sverges angelägenheter.
Panin gaf i slutet af augusti 1749 Tessin och Ekeblad del af
en ny skrifvelse från ryska hofvet, innefattande en förklaring, att
ehuru svenska regeringen afgifvit en försäkran om det dåvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
