Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stens, började de framställa fordringar såväl på det nationella
språket som på den politiska ställningen. Svenska regeringen fann
nödvändigt att undvika allt, som hänsyftade på politisk separatism, men
gick in på önskningar i fråga om språket. Sålunda beviljades
tillsättandet af domare, som voro finska språket mäktige, eller edsvurna
tolkar samt ämbetskungörelsernas affattande på finskan. Sverges
rikes lag af 1734 samt grundlagarne utgåfvos ock (på 1750-talet)
på finska.
Af rent praktiska skäl förordade Ekonomiedeputationen att
svenska och finska befolkningen skulle lära hvarandras språk,
hvarige-nom det ömsesidiga förtroendet dem emellan kunde befästas och
inflyttningen af svenska familjer befordras, hvilket var önskvärdt för
befordrandet af såväl den materiella som den andliga utvecklingen.
Svenska språket kom i 18:e årh. att få allt större välde inom
de bildade klasserna. Orsakerna därtill voro mångahanda: flere
familjers långa vistelse i Sverge under "stora ofreden", regeringens
sträfvan att befästa det svenska riksspråket m. m. Anmärkningsvärdt
är emellertid, att två till börden svenske män, biskop Brovallius
och professor Clewbero, ombesörjde den förbättrade finska
bibel-öfversättning, som utkom 1758. Flertalet af svenska ämbetsmän i
Finland lärde sig ock landets språk.
På de ekonomiska och intellektuella områdena genomfördes i
enlighet med Ekonomiedeputationens förslag en mängd reformer och
åtgärder, som blefvo af största betydelse för Finland, och det har
ock från finskt håll medgifvits, att landet från 1747 af regeringen
och riksdagen åtnjöt en omsorgsfull vård. Handeln gynnades i hög
grad, och flere nya stapelstäder grundades. Jordbruket utvecklades
och odlingen af många nyttiga växter, lin, hampa, potatis m. fl.
befordrades, bl. a. genom folkskrifter på såväl finska som svenska.
Kärrodlingen blef allmän, en jämnare skattläggning och allmän
uppmätning af jorden utfördes, och spanmålslånemagasin inrättades.
Bärgsbruket, jakten och fisket ordnades på rationella grunder;
farleder och hamnar förbättrades och forsrensningar företogos.
Folkstockens förökande sökte man befordra på flere sätt, och
detta var oundgängligen nödvändigt, då arbetskrafter saknades, sedan
folkmängden gått ned, så att före senaste krig de mantalskrifna blott
utgjorde 143,000. Man föreslog därför, att den tjänande klassens
utflyttning skulle förbjudas och att man skulle genom hvarjehanda
förmåner förmå svenska kolonister att nedsätta sig i landet.
I många afseenden gjordes på denna tid den vetenskapliga
forskningen nyttig för Sverges och Finlands hufvudnäringar. Genom
flere skrifter befordrade sålunda prof. J. Kraftman åkerbruket och
ekonomien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
