Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två af Hattpartiets mest framstående män, K. G. Tessin och
Ekeblad, voro efter hvarandra kanslärer vid Åbo universitet, och
genom dem samt biskopen och prokanslären Brovallius, också
Hattledare samt framstående vetenskapsman, fick månget vetenskapligt
företag i Finland nödig uppmuntran.
Partislitningarna i Sverge. Katarina IJ:s stämplingar. Gustaf ITT
räddar Sverge genom statskuppen 1772.
Kring Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika bildades snart ett
nytt parti, hofpartiet, som ville befordra kungamaktens stärkande.
Kungens myndighet inskränktes till den grad af riksdagen, att denna
beslöt användandet af en kunglig namnstämpel, då kungen vägrade
underteckna rådets beslut! Omsider kom kungaparet, särskildt den
energiska och begåfvade drottningen, att på grund af förödmjukelserna
umgås med en statskuppsplan, därvid öfverstarne J. L. Hård och
E. Brahe, hofmarskalken G. J. Horn m. fl. voro nitiskt värksamma
och slutligen förberedde utförandet däraf med tillhjälp af militär och
den lägre befolkningen i Stockholm i juni 1756. Då skulle rådets
och Hattpartiets ledare fängslas och en riksdag utlysas för att utvidga
kungamakten. Planen röjdes emellertid just som den skulle
värkställas, och en tyrannisk bestraffning följde. Somliga ledare, såsom
Brahe och Horn, och flere underordnade medhjälpare dömdes, sedan
de underkastats tortyr, för försök till uppror till lifvets förlust och
halshöggos, andra lyckades rädda sig genom flykt.
Själfva kungaparet tvangs till förödmjukande underkastelse:
Adolf Fredrik måste afgifva en skriftlig förklaring, att han låtit
förleda sig af illasinnadt folk, och fick en skarp varning af
riksdagen, under det presteståndet i kyrkans namn gaf Lovisa Ulrika en
allvarlig förmaning. Därpå följde nya inskränkningar i kungens
myndighet och frihet.
Det herskande partiet triumferade öfver denna seger för
frihetens skugga, Sverges anarkiska statsförfattning.
Hvar man jublade mest, det var dock i Petersburg.
Ej långt efteråt indrogs Sverge i sjuåriga kriget genom
Frankrike, som utfäste sig till betydande subsidier och förespeglade
Pommerns återförvärfvande. Rådet tillät sig nu i sin allsmäktighet att,
emot regeringsformens stadgande, att kungen ej fick börja krig utan
riksdagens samtycke, på eget bevåg och emot kungens vilja förklara
Preussen krig. Under de 5 år Sverge deltog i sjuåriga kriget, stod
svenska hären mestadels i Pommern och uträttade föga. Krigsrörel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
