Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hofvets närmande till Hattarne blef Katarina underrättad,
och hon fick ock kännedom om de häftiga uttryck, hvilka Lovisa
Ulrika om henne begagnat, och Katarina lät snart den svenska
drottningen känna sin vrede. Hon skref till Fredrik II, att hennes
bemödanden för svenska kungaparet motarbetades af en viss Sinclair,
hvilkens falska råd och inflytande hos drottningen till slut torde
uppreta hela landet mot henne och kungen samt sätta käjsarinnan ur
stånd att vara dem nyttig, hvarför hon bad den preussiske kungen
använda sitt inflytande hos sin syster mot en man, som förvisso
skulle fördärfva allt, därest han icke blefve aflägsnad från hofvet.
Fredrik sände sin syster en afskrift af detta bref, åtföljd af hans
egna förmaningar, däri han besvor henne att icke ytterligare reta
ryska käjsarinnan samt skildrade faran så stor och öfverhängande
som möjligt. Lovisa Ulrika lät emellertid icke skrämma sig af
några hotelser. Hon visade brefven för åtskilliga bland Hattarnes
ledare och öfvertygade dem härigenom om sin uppriktighet.
Franska regeringen beslöt sig vid denna tid för ett nytt
politiskt system i Sverge, eller att stärka kungamakten såsom enda medlet
att göra riket mäktigt. Choiseul var nu utrikesminister och ville
stödja Sverge liksom Polen mot Rysslands farliga ingrepp, och han
uppdrog i april 1766 åt franske ambassadören i Stockholm
Bre-teuil att söka med svenska kungen och drottningen samt deras
förtrogna komma öfverens om en plan för nämnda mål, därvid en
af Frankrike understödd statshvälfning, som inskränkte riksdagens
själfsvåld, skulle ställas i utsikt.
Franska regeringen hade vid denna tid genom tilldragelserna
i Polen en särskild anledning att söka inskränka det fria
statsskickets missbruk i Sverge och bryta det ryska inflytandet. Svenska
regeringen hade af den ryska blifvit uppmanad att understödja de
protestantiska dissidentema i Polen, hvilka äfven själfva begärt dess
beskydd. Sekreta utskottet hade 1765 för besparings skull indragit
svenska beskickningen i Polen; men i aug. 1767 afsändes H. von
Düben såsom minister i Polen och deltog med de öfriga
protestantiska makternas sändebud i föreställningar till dissidentemas bästa.
Fast svenska regeringen var angelägen, att hon icke på något sätt
skulle synas befrämja de ryska planerna, var det dock ett bedröfligt
faktum, att Sverge nu uppträdde i Polen i förening med Ryssland.
Detta förhållande till Ryssland samt händelserna i Polen nedsatte
icke så litet Mössornas anseende inom landet, och de betraktades
som ett lumpet, nästan fosterlandsförrädiskt parti.
Nu började nya sammandrabbningar mellan kungen och rådet
Då ständernas betänkande om lagarnas värkställighet i november
1766 föredrogs för kungen, för att i hans namn utfärdas såsom lag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
