Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtföljde Oustaf sin far i rådet och fick där, på hans befallning,
uppläsa en af kronprinsen författad skrift, hvari kungen protesterade
mot de nya inskränkningar i hans rättigheter, som skulle stadgas,
och förklarade, att han ej kunde därtill lämna sin underskrift.
Vid flere andra tillfällen afgaf kungen därefter skriftliga
yttranden af annan mening än rådets.
År 1768 kom spänningen mellan rådet och kungen till en
sådan höjd, att den senare, stödd af kronprinsen, nedlade regeringen
— under sex dagar — och först återtog den, sedan rådet gifvit
vika och en riksdag sammankallats till 1769. Vid denna riksdag
störtades Mösspartiets välde, trots grannmaktemas ansträngningar att
hålla det uppe. En föreslagen ny regeringsform, som skulle
betydligt stärka kungamakten, blef dock förkastad.
Frankrike hade under tiden visat sig som en pålitlig
bunds-förvandt. Då de danska rustningarna fortforo och en rysk flotta
gjordes färdig att utlöpa, förklarade Choiseul, att, om Sverge blefve
anfallet af sina grannar, skulle Frankrike skynda till dess hjälp. När
faran var öfver och försöket att åvägabringa den af Frankrike önskade
statsförfattningen misslyckats, voro dock alla försök af svenska
regeringen att utfå de innestående subsidierna fruktlösa och afböjdes
förslaget om ett nytt subsidieförbund. Frankrike ville nu ej ha
något att göra med «det anarkiska Sverge11. Reformförsöken vid
riksdagen gjorde åter, att Sverges grannar slöto sig närmare
tillsamman för att fortfarande göra riket så anarkiskt som möjligt.
Ryssland och Danmark förbundo sig hösten 1769 genom formliga
fördrag att äfven med vapenmakt upprätthålla svenska
regeringsformen af år 1720, om den blefve ändrad i någon enda punkt till
inskränkning af ständernas och utvidgning af kungens makt.
* . *
Då efter Adolf Fredriks död (1771) Gustaf III utropats till
konung — under det han var i Paris — beslöt den patriotiske,
snillrike och energiske unge kungen, som klart insåg den fara,
hvil-ken hotade Sverge, eller att Ryssland tillämnade det samma öde
som Polen, att modigt söka rädda fosterlandet. Gustaf försäkrade
sig i Paris om franska hofvets stöd vid ett nytt försök att utvidga
svenska kungamakten och hade täta underhandlingar med Frankrikes
nu utnämnde ambassadör vid svenska hofvet, Vergennes, som kort
förut eggat Turkiet till krig mot Ryssland.
Efter hemkomsten grep Gustaf in i riksdagslifvet för att, om
möjligt, åvägabringa försoning mellan Hattarne och Mössorna. Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
