Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II och Gustaf IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gifva med sig, om Stockholms konsistorium och ärkebiskopen
gåfve sitt bifall till den äskade religionsfriheten.
Den 1 okt. lämnade kungen och härtigen Petersburg.
Hvem kunde trott det? Den unge kungen korsade genom sin
karaktärsfasthet den sluga och segervissa Katarinas sista försök att
öfva förmynderskap öfver Sverge. Hon, som förut så mycket
lof-prisat hans karaktär, kallade honom efter brytningen "den lilla
uppstudsige pojken".
Kungens i Sverge vistelse i Petersburg, lustbarheterna som
därvid anstäldes, samt den harm, som därpå följde, voro säkert
påskyndande orsaker till Katarinas död. Hon hade under 5 veckor
deltagit i ständiga festligheter och förhandlingar, erfarit de svåraste
själs-skakningar och ålagt sig det största tvång för att ej synas upprörd.
Därefter kände hon sig ofta opasslig, fick blodsvallningar åt
hufvu-det och slutligen den 5 nov. en slagattack, som ändade hennes lif
dagen därpå.
Kort efter sin tronbestigning upptog käjsar Paul I
underhandlingarna om Gustaf Adolfs förmälning med Alexandra, därvid äfven
han erbjöd Norge åt sin blifvande måg; men hans sändebud grefve
Golovkin kunde intet uträtta. Kungen, som nu var alldeles likgiltig
för storfurstinnan, stärktes i sin vägran af ärkebiskopens och
konsistoriets utlåtanden och afbröt i vredesmod underhandlingen[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
