Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå.
- Paul I:s, Alexander I:s och Gustaf IV Adolfs politik gentemot Napoleon intill 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och
Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge
1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske
tsaren. Landtdagen i Borgå.
Paul I:s, Alexander I:s och Gustaf IV Adolfs politik gentemot
Napoleon intill 1807.
Katarina II:s son Paul I, som efter hennes död besteg
Rysslands tron och i hemlighet beskylde henne att ha inkräktat denna
samt att ha låtit mörda Peter III, lät vid hennes begrafning upptaga
hennes gemåls stoft och visa det samma hedersbetygelser som
moderns. Alexei Orlov, mördaren, måste gå vid sidan af Peters kista
och bära kronan. Paul, en ny Hamlet, hade ett fördystradt och
oroligt sinne och ville göra om allt hvad modern gjort; men i en punkt
hade hän samma politik som hon: att kväsa franska republiken, som
han hatade. Snart uppstod ett spändt förhällande till Frankrike, som
efter freden i Campo Formio 1797 kom att intaga en hotande
ställning i Orienten och syntes vilja återupprätta kungariket Polen,
hvar-för han afslöt ett förbund med Turkiet. Han ingick i den andra
koalitionen mot Frankrike, men efter flere nederlag hade de franska
vapnen ånyo de mest afgörande framgångar (1799). Kort därpå
blef Bonaparte förste konsul och var snart allsmäktig i Frankrike.
Under kriget med Frankrike bröt Paul med Österrike och England,
hvilka han anklagade för förräderi i de gemensamma fälttågen och
häraf begagnade sig skickligt Bonaparte, hvars auktoritetsgrundsatser
tilltalade tsaren. De båda autokraterna, som sökte att träffa
hvarandras svaga sidor, ingingo aftal att störta England, men denna plan
gick om intet genom Pauls död. Hans despotism och
hänsynslöshet hade aflägsnat hans omgifning från honom och slutligen
bildades en sammansvärjning, gående ut på att afsätta honom. Då han
vägrade att underteckna en förelagd afsägelseakt, blef han strypt af
en af de sammansvurna (mars 1801).
Hans son, Alexander I ville ock i början af sin regering stå i
godt förhållande till Bonaparte, och i oktober 1801 slöts fred mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0393.html
