Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagas vid öppet vatten. Dock gjordes ett tillägg: "reträtten skulle ej företagas förr än nöden påtränger".
Klingspor yrkade emellertid på återtåg strax vid krigets början. Under detsamma hade hären att på flere ställen bestå heta strider, som utkämpades med mycken tapperhet.
Den 25 febr. besatte ryssarne Borgå och den 2 mars Helsingfors, där de funno 19 kanoner, 20,000 kanonkulor och 4,500 gevär. Klercker, som med en del af hären, 7,000 man, tagit sitt högkvarter i Tavastehus, yrkade förgäfves att få möta ryssarne i en ordnad strid, på hvars lyckliga utgång han var viss; Klingspor, som gjorde återtåget till en skamlig flykt, satte sig däremot, uppläsande kungens instruktion, ehuru med utelämnande af tillägget. Tavastehus utrymdes utan strid, och ryssarne funno där 21 förnaglade kanoner och 9,000 försänkta gevär.
Stridskrafterna i Finland utgjorde ungefär 19,000 man, däraf 6,800 utgjorde besättning å Sveaborg. Ehuru angriparne voro föga talrikare, troddes de vara dubbelt eller tredubbelt så många, och Klingspor lånade ej sitt öra åt några skäl, utan lät hela hären den 6 mars tåga mot norden. Med sorg i hjärtat tvungos sålunda de finska krigarne att utan svärdsslag lämna den förnämsta delen af sitt land åt fienden. Kort efter besättandet af Helsingfors börjades Sveaborgs belägring från landssidan (jämf. sid. 324 och 348). Detta "Nordens Gibraltar", på denna tid en af de starkaste fästningar i världen, var nu försedd med lifsmedel för fyra månader, och dess kommendant, amiral Carl Olof Cronstedt, var från Gustaf III:s krig känd som en tapper man. Ett dåligt förebud gaf likväl den lilla fästningen Svartholm utanför Lovisa, som den 18 mars fegt uppgafs, innan ännu en enda man stupat. Dess kommendant, major Gripenberg, hade likväl fått order att försvara densamma ända till sista man. Äfven Cronstedt på Sveaborg visade genast i början mycken svaghet, då han gick in på anförarens för belägrings-hären, Suchtelens, förslag, att fästningens kanoner ej skulle riktas mot Helsingfors! Genom denna öfverenskommelse njöto ryssarne ett säkert kvarter i själfva staden, men kunde likväl från omgifnin-garna med lätthet beskjuta fästningen.
Sedan ryssarne under Tutschkov och Bulatov i slutet af februari ryckt in i Savolax, utstod kapten Duncker, som med 300 i man blifvit kvarlämnad i Jynkkä, med beundransvärd tapperhet hela den fiendtliga styrkans anfall, under det han tågade öfver isen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
