Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Krigets fortsättning i Sverge. Gustaf IV Adolfs af sättning. Freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Knorrings förfarande och gaf genast befallning om stilleståndets
upphäf-vande. Till Åland skulle 3,000 man ofördröjligen återsändas, de
ofulländade förskansningarna där fullbordas och nya anläggas.
Knor-ring fråntogs öfverbéfälet, som i stället uppdrogs åt Barclay de Tolly.
Några fiendtligheter mellan ryssar och svenskar å denna del af
krigsskådeplatsen föreföllo dock ej härefter.
Under tiden hade Barclay de Tolly med 3,500 man från Vasa
den 17 mars börjat det djärfva tåget å Kvarkens is och, sedan
trupperna så lidit af kölden, att hvarje natt öfver hundra man fröso
ihjäl,- den 22 framryckt till Umeå, där omkring 2,000 svenskar stodo
under J. A. Cronstedts befäl. Fältvakten på öarne utanför Umeå
uträttade så pass, att ryssarne tvungos att bivuakera på isen i 30°
köld; och de skulle tvifvelsutan alldeles tillintetgjorts, om Cronstedt
haft tillräckligt mod och företagsamhet. Han ansåg emellertid, att
ryssarne voro långt talrikare än de i själfva värket voro, och" något
kraftigare försök att kasta dem tillbaka skedde ej, hvarför Barclay
besatte Umeå. Cronstedt började genast underhandlingar med
honom, och öfverenskommelse träffades om stillestånd. Den 24 mars
fingo de båda befälhafvarne underrättelse om den mellan Knorring
och Lagerbring afslutade konventionen, hvarför Barclay med sin
af-delning den 27 mars tågade tillbaka öfver Kvarken till Finland.
Detta ryssarnes tåg, som i och för sig sålunda ej medförde något
resultat, invärkade emellertid ganska afgörande på ryssarnes
operationer i den nordligaste delen af krigsskådeplatsen. Schuvaloff,
som fått sig ålagdt att med sin till något öfver 4,000 man
uppgående styrka tränga finska hären från Torneå mot Umeå och där
förena sig med Barclay, hade under tiden till den vid Torneå
stående finska härens befälhafvare Gripenberg afsändt en parlamentär,
som uppsade stilleståndet. Detta skulle upphöra den 23 mars.
Den ryska hären hade redan satt sig i marsch för att
kring-ränna Torneå, där finska hären ansågs ännu befinna sig; men den
var den 23 i Nedre Kalix, där Gripenberg ämnade göra ryssarne
ett allvarligt motstånd. Olyckligtvis kom samtidigt rapport, att ryska
trupper varit synliga vid Holmön utanför Umeå, och då man
fruktade, att Gripenbergs här skulle blifvit instängd mellan denna styrka
och Schuvaloffs, beslöt ett hållet krigsråd att förnya begäran om
stillestånd.
Ryska befälet medgaf underhandlingar, hvilka den 24 mars
för-siggingo i Sangis (mellan Torneå och Kalix), där Gripenberg och
hans stabschef öfverste Palmfelt sammanträffade med ryska
öfver-sten Gibory, som berättade, att Umeå redan var af Barclay intaget,
så att återvägen var för Gripenbergs trupper stängd, hvarför han
föreslog en kapitulation på de vilkor, denne själf kunde finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
