Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Finland ställes under ryska tsaren. Landtdagen i Åbo 1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bör ej förundra, att hos befolkningen i Finland
förtroendet till det nya statsskick, som grundlagts i Borgå, behöfde tid att
rotfästa sig. Barclay de Tolly, som blef generalguvernör
sommaren 1809, skref i ett bref till Speranski följande:
"Ingen kan undra öfver, att en nation, som i sina lagar ser
den skyddsengel, hvilken under sekler uppburit den enskildes
välfärd, darrar för de förändringar, som okända förhållanden till en
ny styrelse kunna medföra, och att den, då den skiljer sig från
moderlandet och förbinder sig med ett annat land, är ömtålig om sina
gamla rättigheter och söker bevara dem såsom underpant för sin
lycka."
Alexander I förklarade i ett manifest till Finlands inbyggare af
år 1810: "Ifrån det ögonblick, då Försynen(!) i vår hand anför-
trodde Finlands öde, hafva vi föresatt oss att styra detta land
såsom en fri nation, åtnjutande de rättigheter dess konstitution
tillförsäkrar det. Alla förordnanden, hvilka vi låtit utgå i och för landets
inre förvaltning äro blott en ur denna princip dragen konsekvens.
De äro vittnesbörd, hvilka böra försäkra den finska nationen om
dess rättigheter till politisk tillvaro".
Den karaktärssvage käjsarens förtroende till de liberala idéerna
försvagades emellertid småningom, och Finlands ständer
sammankallades ej mera under hans tid.
Hans efterträdare Nikolaus I undertecknade 1825 en försäkran,
hvilken " bekräftade och stadfästade landets religion och grundlagar
samt de privilegier och rättigheter hvart oeh ett stånd i synnerhet
och alla inbyggare i gemen, så högre som lägre, hittills enligt
konstitutionen åtnjutit." Denne käjsare, som var en typ för
despotismed och reaktionen, lät ej heller sammankalla Finlands ständer.
I allmänhet värkade den omständigheten, att ständerna ej fingo
sammanträda, stockning i många af lagstiftningens grenar, och den
1829 införda censuren för böcker och periodiska skrifter var till stor
skada för Finlands andliga utveckling.
Under första årtiondet af Nikolaus’ regering rådde en påfallande
förstämning i sinnena, och Finlands folk, som ju skulle ha blifvit
"upphöjdt för framtiden bland nationernas antal", ja en "fri nation"
genom Alexanders försäkringar, ansåg länge efter införlifningen med
Ryssland, att allt var förbi för alltid. Nationen kände sig
fullständigt förlamad, och det dröjde mer än tre årtionden innan man
började tänka på möjligheten af en dräglig tillvaro under det
förkväf-vande ryska herraväldet. Omsider erinrade man sig, att Finland
hade en konstitution, som låg begrafd, fast två herskare besvurit den.
Fennomanerna ha menat, att Finland under en fortsatt förening
med Sverge ej skulle kunnat utveckla sig som det gjort efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
