Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvariga, om mina afsikter, skulle stranda mot illusoriskt motstånd. "
Sedan Alexander talat om sin mildhet och meddelat, att han utfärdat ett amnesti-påbud för alla emigranter, som ångra sig och anhålla om att få återvända, förklarade han, att han likvisst "uteslutit de gamla oförbätterliga och dem, som under de senaste åren ej upphört att stämpla eller strida mot oss". Slutligen tillade han: "Låten det vara eder sagdt, m. h., att när det blir nödvändigt, skall jag veta att undertrycka och straffa, och man skall få se, att jag
skatt straffa strängt."
Sådant var det tal, hvarmed sonen till Polens bödel hälsade sina polska undersåtar. Föga egnadt att försona, röjde det strax despoten, bebådande hvad Polen hade att vänta af sin nye herskare. Alexander antydde ej någon ändring i polackernas ställning, i enlighet med löftena på kongressen i Paris; tvärtom. Nikolaus’ tyranni skulle fortsättas; polackerna hade ju hört det: "hvad min fader gjort är väl gjordt" och det skulle fortsättas! Alexanders varningar voro så mycket mer opåkallade, som polackerna på den tiden af-
Fig. 138. Alexander ii. stått frän sina “drömmerier",
ville lefva i fred och lugn och blott framställt mycket moderata önskningar.
Amnesti-påbudet var helt sväfvande och försåtligt; det bestämde ej uttryckligt, att de återvändande emigranternas egendomar, hvilka konfiskerats, skulle återlämnas dem, hvadan de kunde befara att råka i nöd i sitt fädernesland. De som skulle granska, om emigranter visade fiendtligt sinnelag mot ryska regeringen, voro ryska ämbetsmän, och de återvändande skulle således öfverlåtas åt dessas godtycke.
Två protester mot amnesti-påbudet afgåfvos ock i juni 1856 af de demokratiska och de konservativa emigranterna i Paris, båda innehållande bl. a. förklaringen, att emigranterna ej kände ånger öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
