Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komitén hade gifvit någon uppmuntran därtill och att de i upproret sågo en olycka, en fördärflig början, som skulle tillintetgöra de sista chanserna för den polska saken. De officiösa Parisertid-ningarna ogillade ock upproret och ansågo det hopplöst.
Redan vid upprorets utbrott fans en i alla polska länder förgrenad sammansvärjning af demokrater, och i Galizien voro konservativa patrioter, fast de insågo faran, i allmänhet rådvilla och vågade ej uppträda mot rörelsen för att ej synas mindre patriotiska. Somliga ville dock få uttalanden däremot till stånd.
Czas, det ledande tidningsorganet i Krakau för mera besin-ningsfulla och politiskt bildade polacker, sympatiserade med sammansvärjningen, prisade den såsom "motståndet mot våldet" och angrep Wielopolski.
I början af febr. meddelade furst L. Czartoryski polackerna i Galizien, att Napoleon bestämdt uttalat sig mot upproret och att han blott kunde hjälpa Polen genom ett förbund mot Ryssland, hvarför man måste söka att genast få upproret att afstanna.
Plötsligt kom ett fullständigt omslag i Frankrikes hållning och detta framkallades af den militärkonvention, som Ryssland och Preusse?i af slö t o d. 8 febr. 1863 om gemensamma åtgärder för upprorets kufvande. Därigenom blef, såsom franska regeringen framhöll, polska upproret en europeisk fråga och hade Preussen genom fördraget med Ryssland rörande intervention i Polen återfört hela frågan till 1815 års traktater.
Den rysk-preussiska konventionen, som allmänt ansågs såsom ett missgrepp af Bismarck, blef för Napoleon anledningen att blanda sig i polska frågan på samma gång han hoppades att därvid kunna återvinna Rhengränsen, och hans uppträdande var i första hand riktadt mot Preussen.
För England såväl som för Österrike var det af vikt att hindra såväl ett ryskt-franskt förbund som en försoning mellan Polen och Ryssland — för England, emedan det ej ville tillåta Frankrikes maktutvidgning, för Österrike emedan det fruktade, att polackernas exempel skulle draga Galiziens befolkning till Ryssland. Österrikiska regeringen fruktade såväl den panslavistiska rörelsen som utvidgningen af Preussens makt, men såväl Österrike som England begagnade sig af polska upproret väsentligen för att skilja Frankrike från Ryssland. Detta var ock Bismarcks mål, och genom konventionen med Ryssland ville han dessutom bana väg för sina vidlyftiga planer: styckningen af Danmark och Preussens herravälde i Tyskland.
Liksom den franska regeringen vände sig den engelska och den österrikiska till den preussiska och den ryska i februari och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
