Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mars 1863 med föreställningar till förmån för Polen, men dessa gåfvo undvikande svar; och äfven från Spanien, Italien, Nederländerna, Danmark och Sverge-Norge gjordes enahanda framställningar. Detta var Europas "stora förklaring" för Polens sak.
Då detta makternas deltagande för Polen emellertid ej ledde till annat än humanitära och platoniska meddelanden och ej till hotelser med aktivt uppträdande, gjorde det intet intryck på ryska regeringen, som blott tager intryck af våldets språk. Utrikesministern, den sluge furst A. Gortschakoff svarade, att fördragen af 1815 ej kunde åberopas och att den konstitution Polen fick 1815
förvärkats genom 1831 års uppror, och i karaktäristiskt hån uppmanade han makterna att förena sina bemödanden med Ryssland att göra slut på den revolutionära andan, som vore den värkliga orsaken till rörelsen i Polen!
Detta makternas uppträdande till förmån för Polen invärkade i hög grad uppmuntrande på resningen, då det föranledde de mer besinningsfulla att nu stödja densamma. Österrike lät dessutom de upproriske helt öppet värfva soldater i Galizien, och i Paris uppmuntrades polackerna enskildt af Napoleon, utrikesministern Drouyn de Luys, ministern Valivski m. fl. att fortsätta upproret i mars, och de fingo nu höra, att utsikter till en europeisk intervention funnes, hvarför polska frågan borde för-blifva på dagordningen. Upproret borde dock befrias från den revolutionära och demagogiska anstrykningen och hela den nationella rörelsen skulle blott vara riktad mot Ryssland.
Napoleon, som beräknade fördelar för Frankrike genom att åtaga sig Polens sak, som hvilade på den af honom förfäktade nationalitets-principen, förklarade österrikiska sändebudet i mars, att "om Österrike ville föregå i polska saken, så vore han beredd till hvarje offer". I själfva värket kunde den polska frågan i Europas dåtida läge ej lösas utan militäriskt ingripande å Österrikes sida. Men därför kunde ej dess regering besluta sig.
Efter vidlyftiga underhandlingar afgåfvo franska, österrikiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
