Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan diplomatien visat sin vanmakt, öfverlämnades polackerna till segervinnarens brutala behandling, och det gälde nu att alldeles utrota den polska nationen.
Ryska nationen kände sig, på grund af falska föreställningar, sårad af såväl den europeiska interventionen som af Polens resning och fattade i chauvinistisk yra hat till polackerna. Alexander II, som förbittrades öfver att ej ha fått visa sin välvilja för dem genom sina skenreformer, drog sig personligt tillbaka, liksom ock storfurst Konstantin. Sedan utfördes Rysslands hämnd på det "otacksamma*’ Polen af Katkov i pressen samt generalen grefve Berg såsom generalguvernör i Polen och general Muraviev såsom generalguvernör i Littauen.
Bättre än Wielopolski visste Katkov hvad som menas med pan-slavis7?ie?i i Ryssland: ej blott sammanslutningen af alla slaviska folk under rysk spira, utan ock för-ryskandet af dem alla. Det var Katkov (först professor i filosofi, sedan publicist), som alltifrån midten af 1850-talet var den främste teoretiske målsmannen för denna ryska chauvinism samt för det absolutistiskt ortodoxa tsarväldet, och han blef ock därför under resningen 1863 den populäraste och inflytelserikaste mannen i Ryssland. Föraktande all människorätt, förkunnade han i ryskt öfvermod hat till de "otrogna" och till utlandet samt prisade de våldsamheter, hvarmed Polens och Littauens generalguvernörer bestraffade upproret.
Berg, född livländare, hade som general varit med om att kufva upproret 1831 och senare varit generalguvernör i Finland, men måst aflägsnas för sin brutalitet, befans lämplig att förödmjuka Polen. Med oblidkelig stränghet gick han till värket och bestraffade alla, som på något sätt varit invecklade i resningen.
De ryska truppernas framfart i landet utmärktes genom grymhet och barbari; massakrer, mordbrand och plundring hörde till ordningen för dagen, äfven då intet motstånd mötte eller de öfverfallne varit främmande för upproret.
Hårda straff, utomordentliga kontributioner, afrättningar och massdeportationer utfördes på förfärande sätt. För hvarje fångad adelsman betalades en premie till bönderna, som nu fingo sina
Fig. 146. M. N. Katkov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
