Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ton. Jager tvärstannade och böjde i hop sig. Pieter Maritz kände,
huru hästens sidor darrade. Han hade igenkänt lejonets stämma.
Derpå tog han en väldig sats framåt, så att gossen beliöfde hela
sin ridkunnighet för att hålla sig fast i sadeln, och rusade ånyo
i galopp öfver marken. Tröttheten var som försvunnen, ångesten
tycktes gifva honom vingar, och fortare än förut ilade hans hofvar
öfver heden. Annu en gång och för tredje gången ljöd efter
långa uppehåll det fruktansvärda rytandet, som förstummade de
svagare rofdjuren, och det tycktes komma närmare. Inga sporrar
hade så kunnat påskynda Jagers lopp. Pieter Maritz lemnade
honom fria tyglar och öfverlät sig fullständigt åt det ädla djuret.
Han märkte, att det fasthöll en bestämd rigtning och ej ens i sin
ångest afvek från den. Pilsnabbt sprang det åt sydost, såsom
gossen märkt på solens ställning och nu såg på stjernornas. Så
blef mil efter mil* tillryggalagd, nattluften lekte genom gossens
lockar och fladdrade med hästens lena man och långa svans.
Skulle det alltjämt utan mål gå framåt, till dess utmattningen
gjorde ett slut på färden?
Då blef gossen varse ett matt rödaktigt sken på himlen
midt framför sig. Skenet var nära jorden och förlorade sig uppåt
i en hvitaktig strimma, liknande ett lätt moln. Det blef tydligare,
ju längre framåt det bar, och ett gladt hopp kom gossens hjerta
att klappa fortare. Han insåg, att det röda skenet endast kunde
komma från en stor eld, och hvarest en eld fanns, måste äfven
menniskor finnas. Hans hopp bedrog honom icke. Snart såg
han tydligt de röda flammorna från flere lägereldar och röken
från brinnande renosterbuskar stiga mot himmelen.
Han jublade af fröjd, när han kom närmare. Det trogna,
kloka djuret hade fört honom tillbaka till hans familj. I en stor
ring stodo väl tjugu stora vagnar med blanka vagnstak; en mängd
oxar med långa hom voro dels bundna vid dessa vagnar, dels
hopförda i en af rep bildad inhägnad. Flere eldar flammade inom
vagnborgen och det röda skenet från dem, hvilket ömsom lyste
klart, ömsom kastade ett af röken fördystradt sken, upplyste hela
nejden.
Pieter Maritz trängde fram hästen mellan kreaturen och
vagnarna och såg vid den största elden en talrik skara boer, både
Engelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
