Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal / 11 (1890) Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

män och qvinnor, och bland dem sin egen familj, tyst församlad.
De lyssnade till aftonbönen, hvilken hölls af en ståtlig man med
obetäckt hufvud och långt, hvitt skägg. Pieter Maritz kände icke
denne man, men hörde på hans uttal af holländskan att han
måtte vara tysk. Till predikstol tjenade en kuskbock på en af
de stora vagnarna, så att han stod högre än den andäktigt
lyssnande församlingen. Hans vördnadsvärda ansigte var upplyst af
elden. Han talade om den ödeläggelse, som den sista striden
förorsakat, och tröstade sina åhörare öfver deras förluster. Till
sist uppstämde han med stark röst och ett uttryck af orubblig
tillförsigt en sång:

Och vore verlden än så stor och full af mörkrets härar, dock, när ibland oss Herren bor, platt intet oss förfärar. Verldens furste är ju dömd och hans kraft är tömd. Han på ett hufvudhår oss skada ej förmår: ett ord kan honom fälla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>