Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde förklara fogelns beteende för sig, red skyndsamt omkring
dammen, och när han nalkades, blef fogeln skrämd och flög
der-ifrån, utan att medtaga det föremål, med hvilket han varit
sysselsatt. Gossen kom fram till stenarna och såg, att det var en
sköldpadda, som blifvit roffogelns byte. Skölden var sönderbruten,
och fogeln hade kastat henne mot stenarna för att komma åt
köttet. Han lyfte upp djuret, som kunde väga omkring femton
skålpund, och tog det med sig till aftonvarden. Flere
sönderbrutna sköldar lågo rundt omkring.
Nu återvände de resande för att hemta vagnen. De färdades
förbi det ställe, der den gamla qvinnan satt, och sågo henne i
samma lutande ställning med hufvudet mot knäna. De voro tysta,
för att icke störa henne, och öfverskredo åter kullen, som ledde
ned i dalen. Då de komnit dit ned, sågo de efter vagnen, hvilken
kunde stå ungefär en half timmes väg derifrån; men i stället för den
mörka grupp, som de nyss sett, då de skådat tillbaka från kullen,
erbjöd sig nu ett annat, underbart skådespel för deras blickar.
Framför dem utbredde sig en sjö, hvilkens klara spegel
verkade uppfriskande, omgifven af träd, hvilka ljufligt böjde sig för
vinden. Höga palmer, tamarisker och agaver vaggade sina
behagfulla bladkronor och ljusa blommor, och mellan dem reste sig
hvita boningshus och fantastiska torn med gyllene kupoler.
Med häpnad sågo de denna förtjusande syn, ett paradis
fram-trolladt för deras brännande ögon, och långsamt skredo de kullen
nedför fram mot den. Då rörde sig ett långt tåg af menniskor
och djur från sjöstranden i rigtning mot dem: ryttare och fotfolk
i fladdrande kappor med svajande fanor och blixtrande vapen.
Men ju närmare de resande kommo dem, växte de främste
ryt-tarne till jettar. Deras lansar växte upp i himlen, och deras
hästar blefvo stora som giraffer och elefanter. Men efter en stund
bleknade gestalterna och sjön bort, det sällsamma skimmer, som
upplyste landskapet, förvandlades till en gulaktig, genomskinlig
dimma, och slutligen var allt försvunnet, och de befunno sig i den
glödande gula sandöknen och midt framför dem stod vagnen med
de försmäktande oxarna.
Det hade, efter hvad missionären förklarade, för dem visat
sig en luftspegling eller hägring, som stundom uppkommer, när
solstrålarnas hetta kastas tillbaka från den jemna marken.
Det, som fanns qvar i vattfatet, delades nu mellan oxarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
