Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att gifva dem nytt mod, och ehuru det blott blef en liten
klunk för hvar och en, var verkan af den dock mycket lifvande.
Derpå bar det af åt kullarna till. Oxarna märkte, att de skulle
få hvila, ansträngde sina sista krafter och kommo stönande ned
i dalen på andra sidan kullen. Då de kommo till den plats, der
den gamla qvinnan satt, funno de visserligen hennes kropp, men
hjelpen kom för sent. Själen hade flytt. Armarna hade släppt
sitt tag kring knäna, hufvudet fallit bakåt, och intet andetag rörde
mer bröstet och läpparna.
Missionären läste en bön, och de svarta tjenarne gräfde en
graf, i hvilken de lade den utmerglade kroppen. Sedan fortsatte
de åter färden. Med möda släpade oxarna sig fram genom den
djupa sanden mot de aflägsna träd och buskar, som utmärkte
den plats, der dammen låg. Deras hufvud hängde slappt och de
flåsade häftigt.
På en gång började en frisk vind blåsa mot tåget. Han
kom från nordost och hade liksom en bismak af friskt gräs med
sig. Oxarna insöpo luften med begärlighet och trängde fortare på.
De skakade oken, liksom otåliga öfver att ej få röra sig fritt.
Efter några minuter blef vinden häftigare och åtföljdes af ett
sällsamt tjutande. På samma gång förändrades belysningen. De
resande sågo sig tillbaka, ty det var som om en skugga bakifrån
strukit fram öfver himmelen. De sågo då, att de små lätta moln,
som vid middagen stått vid horisonten, nu dragit högre upp och
som hvita snöberg, kantade med en smal gul rand, ilade mot
vinden.
Då uppstod plötsligt en dödstystnad. Det var, som om vinden
och snöbergen tigande rustat sig till strid. Oxarna stodo stilla
och kunde ej med några slag drifvas längre; de darrade och
borrade ned klöfvarna i marken.
»Spänn ifrån dem!» ropade missionären. »Ett oväder är i
annalkande.»
Genast rusade de svarte fram, löste af oken och läto
draglinan falla. Under det de arbetade dermed, blef himmelen
märkbart förändrad. De stora molnen, hvilka liknade snötäckta berg,
drogo ■ alltjemt åt nordost och midt emot dem hade andra moln
uppkommit, utan att man kunde säga hvarifrån, hvilka drogo åt
motsatt håll. Dessa gingo lägre och liknade vattenånga, som ej
antager någon bestämd form, utan sväfvar som en slöja. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
